Aftonbladet – 17 november 1868, sida 2

innad riltning, sjelf önskat bryta de för sjöfaren betungande coutumerna här på platsen. Af lenna lyckades det mig utverka, icke tillsättandet Vf en tullkomitt, såsom i skrifvelsen till Morgenbladet yttras, men en förklaring att intet Hinder rån dess sida mötte för lastens vägande eller un lersökande af emottagafen när den från fartyget ossades i bördingarne för transporten till Pe.ersburg, der den dock fortfarande måste tullbehandlas innan den af adressaten btbekommes. Olägenhet, kostnad och dubbelt besvär förorsakas visserligen på detta sätt lastemottagaren, men något formligt hinder för fullgörandet af vilkoren certepartiet kan ej längre af honom åberopas. Kommersrättens utslag blef följaktligen: Attcertepartiet vore ett kontrakt, som borde i detta som ndra fall efter ordalydelsen tydas. -— Kapten Pettersen fick sig dessutom tillerkänd en ersättning för 83 liggedagar med 10 om dagen. Jag har utförligare redogjort för denna rättegång, enär den väckt ej ringa uppseende här, och utslaget, om det af senaten fastställes, hvilket är att förmoda, troligen blifver i liknande fall afgörande för framtiden. : Ett slut skulle sålunda göras på det ofta öfverklagade förhållandet: att intet afseende fästes å certepartierna så snart dessa komma i strid med coutumerna på platsen. Ett annat i klagoskrifterna omnämndt, ofta — men alltid förgäfves — öfverklagadt, förhållande är: b) att enligt coutumen,, om än certepartiet innehåller det ingen eller blott en lägre procent å frakten får af emottagaren beräknas såsom kommission, debiteras lika fullt derå alltid 3 procent Häröfver inlemnades af 12 svenska och norska sjökaptener redan den 30 Juni år 1860 en klagoskrift till beskickningen. Min företrädare, baron Wedel-Jarlsberg, oaktadt den ovanliga drift ban i alla ärenden utvecklade och särskildt i denna fråga, lyckades dock ej åvägabringa ändrin; uti, lika litet som andra länders sändebu sta rummet Englands, som dermed gjort fö Kapten Nordin, förande svenska barkskeppet arl Johan, har haft ett dylikt mål anhängig ordt inför kommersrätten, der det i dessa dagar blifvit till hans fördel afgjordt, med stöd af nyss anförda utslag att certepartiet bör efter ordaly delsen följas. Ytterligare en af de allmännaste anledningarne till missnöje bland våra sjöfarande har sålunda blifvit undanröjd. Beträffande afgiften för skeppspass, hvilken i båda klagoskrifterna omnämnes, är förhållandet följande: Vågra år sedan, år 1864, utkom verkligen, på sätt klagandena anfört, en förordning, hvarige nom fartygen befriades från att lösa tullpass. I stället skall vid tullen påtecknas å fartygens 12 nifest, sedan tonnageafgiften blifvit erlagd och öf riga åligganden uppfyllda, att intet hinder finne: för fartygets utlöpande. Bestyret härmed, jemtc hvad öfrigt i tullen var för fartygens klarerin; att iokttaga, ombesörjdes hittills af så kaliade ex peditörer, hvilka för detta sitt besvär uppbur det fortfarande, ehuru oegentligt, under namn a passpenningar utgående beloppet, nedsatt från 1 till 14 rubel, sedan sjelfva tulipasset ej längre be höfde uttagas, hvilket var belagdt med en, rubel stämpel. Dessa expeditörer, men icke köpmännet sjelfva, fartygens befraktare, var det således afgil ten tillgodokom och till hvilka den fortfor att all mänt utbetalas ända till sjöfartens öppnande dett: år. — Så ovisst var då ännu, huruvida denna af gift vore lagligen anbefalld och nödtvungen, clle ej, att härvarande engelska konsul i skrifvelse a den 5 Maj (23 April) detta år förfrågade sig ho f.nansministeriets handelsdepartement derom oc! huruvida fartygsbefälhafvare skulle tillåtas sjelfv. i tullen ombesörja denna expedition samt sålund inbespara den så kallade tull-pass-afgiften. — Til svar härå meddelade finansministeriet, att så kund ske; men den kungörelse, hvarigenom detta brag tes till allmänhetens kännedom, var ganska dun kel och kunde lätt gifva anledning till olika tolk ning, — Engelska och derefter det nordtyska för bundets konvsulater utfärdade derpå underrättel ser härom till kännedom för deras länders han delsfartyg. — Förhållandet var mig ej obekant men efter hvad till min kännedom kom, möttes början de kaptener, som sjelfva sökte klarere af så stora svårigheter och obehag, att mång kanske de festa, såväl engelska som nordtysk fartyg funno större uträknirg uti att, såsom för! anlita expeditörerna emot den vanliga afgiftens cr läggande. (Slutet följer.)