Aftonbladet – 17 november 1868, sida 2

Mrs Luan såg på henne med ett uttryck, som nästan närmade sig förakt. Du kan, om du villb, sade hon slutligen. Ack, tant! Huru? På hvad sätt ? Och Dora såg på sin tant så som hon aldrig bade sett på henne förut. Jag har aldrig varit vacker, svarade mrs Luan, och jag har inte ditt goda hufvud — åtminstone påstår tolk det; men då j jag hade en man, lät jag honom aldrig tänka på någon annan qvinna. — Men huru bar ni er då åt, tant? frågade Dora helt förvånad. Mrs Luan gaf henne en slug nick. Det kommer du nog under fand med... det kommer da nog under fund med! upprepade hon. Nej... aldrig., svarade Dora iied en viss rör se. Han må tycka om. mig, vm han vill; och om han into gör det, så må han lemna mig. Idiot! ropade mrs Duan. Idiot! Ilvarför gifter du dig då med honom? Jag skall säga dig att det är din rättighet och din pligt att fängsla din man och tvinga honom att glömma denna qvinnal, Mrs Luan talade sanning, och Doras egen känsla sade henne det. Ja, det var hennes rättighet och hennes pligt att vinna och behålla bennes mans hjerta. Jag tror att ni har rätt, tant, svarade hon efter en stunds tystnad, och jag skall pöra mitt bästa... men kanske a att jag misslyckas. Hvarför skulle du misslyckas? frågade mrs Luan; men hennes ton var mera låg, och hennes röst, blick och sätt röjde att hennes vanliga slöhet och förvirring hade återvändt. sEvarför skulle du misslyckas? Natarligtvis kan en vacker flicka sådan som