Aftonbladet – 14 november 1868, sida 2

Civiläktenskapet. I. (Tridentinska kyrkomötet.) I såväl katolska som protestantiska länder hade i förra hälften af 16:de seklet förhållandena i alseende å det äktenskapliga lifvet blifvit outhärdliga. Då ett äktenskaps tillvaro ofta nog knappt kunde bevisas, förekommo ej sällan bigami och trigami; det strängt vidhållna äktenskapets oupplöslighet befordrade otuktiga förhållanden; blodsförvandskapens hinder iakttogos ej; på föräldrarnes bifall lade, i motsägelse med den germanska rättskänslan, den kanoniska rätten med sitt sakramentala äktenskapsbegrepp intet värde; de verldsliga lagstiftningarne och reformationen hade redan med bestämdhet börjat förklara sig mot de hemliga äktenskapen; blott i en fast form för giftermålet, hvilken uteslöt all bemlighet och tillgodosåg alla intressenternas anspråk, kunde ett genomgripande hjelpmedel gifvas. Det 1552 började Tridentinska kyrkomötets arbete. på äktenskapsrättens område hvilade 11 år i följd af mötets afbrott; åter upptaget 1563 förde det till djupgående och lidelserulla debatter och omsider till det beslut, att, enligt tredje lateranska mötets föreskrifter, skulle före giftermålet å 3 på hvarandra följande söneller högtidsdagar genom presten lysas och derpå brudparets samtycke inhemtas samt äktenskapet afslutas i fadrens, sonens och den helige andes namn; äktenskap, som ej vore afslutna inför presten, skulle vara ogiltiga. Derigenom blefvo då hemliga äktenskap omöjliga; men den motsägelsen, att efteråt som förut brudparets blotta samtycke betraktades som sakramentets materia och dock dess giltighet skulle göras beroende af mnärvaron utaf en blott välsignande, i äktenskapsafslutningen alltså väsentligt icko dels aktig prest — denna motsägelse förblef oupplöst och erfor redan genom Paul Sarpi den skarpaste kritik. Fastställandet af nödvändigheten utaf föräldrarnes bifall till gifterÅR om ene NA Pra NGT RTR VÄ Pons lp DAS IR NE AE a TR AR rr