Aftonbladet – 14 november 1868, sida 2

kunna bli godt, hederligt, och tillåt mig äfven tillägga — lyckligt ? i Lyckligt! inföll hon. Huru många das gar sedan är det som ni älskade mrs Loan och tänkte gifta er med hennöfa Inte så många,, svarade man likgiltigt: men hvad. betyder vöt det? Jag sk henne — Jag MYste förtroende till henne; men huru or vär väl hennes kärlek, hennee, tillit till mig? Hon sårade min heder, och gjorde sitt bästa för att alldeles störta er. Kan jag väl någonsin glömma eller förlåta någondera af dessa synder? Det låg stränghet i hans blick och röst, men der låg äfven ruelse. Han älskar henne, tänkte Dora 2 ed ofrivillig svartsjuka, han ber mig bli hans hustru med denna lugna ton, och han förnekar att han älskar henne i denna ton afsaknad. Jag skulle vara galen om jag toge honom under sådana förhållanden. — Mr Templemore,, sade hon högt, och försökte att tala lugnt, detta kan omöjligt gå an. Vi få inte med öppna ögon störta oss i ett sådant öde; ty ack, huru skulle vi inte komma att ångra det! — Huru skulle vi inte komma att ångra det!b Hon knäppte ihop sina händer och talade med en dämpad lidelse i sin röst, med ett oförklarligt, vemodigt uttryck i sina ögon, som han såg, men ej kunde fatta. Hvad fattades henne? — hvad var det ? Synes jag er verkligen så frånstötande? frågade han efter ett ögonblicks tystnad. Om jag, då vi först möttes, innan ni kände mitt örhållande till mrs Logan, hade anhållit om er hand, skulle ni äfven då ha afvisat mig på detta sätt, utan att ens ge er tid att öfvertänka saken ?