Aftonbladet – 13 november 1868, sida 3

ce ert we Nm länge, som erfordras för att vinna en mogen erfarenhet om denna grunds förtjenster och lannat, att de kommunalrepresentationer, som ringa garanti för ärendenas mogna och lugna bises, att, da riksdagsmannavalet gäller en ft I korporation, hvars beslut icke så omedelbart I beröra hvarje valmans enskilda intressen, som I fallet är med kommunalvalen, redan detta i Toch för sig innefattar en ej obetydlig tryggt ) het i afseende å valet. Afven från en annan sida möta stora betänkligheter mot uppgifvande af den bestående grunden för den kommunala rösträtten. Redan det förhållande, att kommunernas sjelfI styrelse i sin nuvarande utsträckning är endast några få år gammal, ingifver en berättigad tvekan i detta hänseende. Men dertill kommer en annan, vigtig omständighet, som måste uppskattas till sin fulla betydelse, nemligen det nära samband, som eger rum emellan ifrågavarande röstgrund och den nya riksdagsordningen. Om man i sådant hänseende besinnar, hvilken genomgripande förändring i vårt samhällsskick innefattades i nämnda grundlags antagande, kan man lätteligen inse, af hvilken stor betydelse det är att undvika hvarje åtgärd, som kan inverka störande på samhällets naturliga utvecklingsgång under den öfvergångsperiod, hvari det i följd af nämnda reform sig befinner. För en sådan ostörd utveckling erfordras åter oundgängliger, att , samhällsmedlemmarne i allmänhet och ej ; minst de, hvilka under den föregående tiden företrädesvis varit i tillfälle förvärfva politisk bildning och erfarenhet i handläggning af allmänna angelägenheter, kunna med fullt förtroende emotse, att den nu fastställda grunden för kamrarnes sammansättning kommer att bibehållas väsentligen oförändrad under någon längre tid och åtminstone så brister. Men till berörda grund hörer bland hafva att tillsätta Första kammaren, sjelfva äro utsedda efter skattegrund, hvilken anordning från första stunden, då förslaget derom framställdes, ansetts innefatta en ej behandling inom :representationen samt derienom icke litet bidragit att bereda vänner åt det nya representationssättet. En skyldig omtanke för det allmänna bästa bjuder att icke nu undergräfva en så vigtig grundval för den nya folkrepresentationen. Med det sagda vilja komiterade dock ingalunda hafva uttryckt den mening, att nu gällande stadganden angående röstberäkning vid val till stadsfullmäktige för hufvudstaden böra oförändrade bibehållas. Det kan nemligen icke nekas, att den större förmögenheten, samlad på några få händer, vid essa val har ett alltför stort, man kan väl säga öfverväldigande inflytande. Att det från den allmänna förordningen om kommunalstyrelse i stad till hufvudstadens kommunalförordning öfverflyttade stadgandet, hvarigenom man haft för afsigt att förekomma en alltför stor öfvervigt från de högst beskattades sida, icke förmått uppfylla det dermed åsyftade ändamål, synes bäst deraf, att samma stadgande vid de val till stadsfullmäktige för Stockholm, som sedan förordningens införande egt rum, icke kommit i fråga att tillämpas mer än två gånger inom en . valkrets och en gång inom en annan, i det att i den förstnämnda valkretsen en valberättigads röstetal nedsattes år 1863 från 1867 från 4062 till 3314, eller med 748 röster, samt i den sistnämnda valkretsen en annans röstetal minskats från 3312 till 3274, eller med-allenast 38 röster. Detta missförhållande, att den stadgade inskränkning i verkligheten icke hafva någon nämnvärd behjelpas; men detta sker lämpligast genom att bygga på den af lagstiftaren runden, icke genom att förkasta hela denna grund. gerna kan på allvår ifrågasättas att med bibehållande af den nu gällande bestämmelsen, det hvar och en svensk undersåte, som är medlem af kommunen och förbunden att till densamma erlägga skatt, är i allmänhet berättigad att uti ifrågavarande val deltaga, införa, vid dessa val lika rösträtt eller en graderad skala af den art, att dess verkan icke väsentligen skilde, sig från röstberäkning efter hufvudtalet. Åfven den, som icke på de här ofvan anförda skäl skulle hysa etänkligheter deremot, lärer icke kunna blunda för de stora vådor för kommunen sjelf, hvilka skulle blifva följden af en förändring i denna riktning. Nämnda fara är lätt insedd, om man något närmare skärskådar den såsom bilaga A till detta utlåtande tryckta tabellariska öfversigt, som komiteTrade låtit upprätta öfver de vid det senaste stadsfullmäktigvalet begaghade röstlängder. Till ytterligare ledning för omdömet i denna fråga hafva komiterade gätt i författning om uppgörande af en annan tabell (bilaga B), i hvilken de å bilaga A upptagna, till kommunen skattskyldige invånarne blifvit fördelade i särskilda grupper efter rösteeller skattetalet med en förhöjning af fem röster eller fem rdrs bevillning för hvarje grupp. Bilaga A gifver vid handen, att at de kommunalmedlemmar i Stockholm, hvilka under sistförflutna året verkligen haft rösträtt vid val till stadsfullmäktige, ej mindre än 8627 personer, eller något mer än 50 procent af hela antalet röstberättigade, varit, såsom uppförda till lägre bevillning enligt andra artikeln, än det i riksdagsordningen för valrätt till Andra kammaren föreskrifna, uteslutna från rättighet att deltaga i nämnda riksdagsmannaval; och medtager man härvid i räkningen alla dem, som fått bevillning sig påförd, men till följd deraf, att de icke betalt sina utskylder, gjort konkurs eller dylikt, varit uteslutna från rösträtt, så uppgår antalet af dem, som haft sig påförda från 1 till 4 rdr i bevillning efter andra artikeln i bevillningsstadgan och följaktligen, oaktadt de skulle varit berättigade deltaga i stadsfullmäktigval, likväl voro uteslutna från rösträtt vid riksdagsmannaval, för hela hufvudstaden till 16,715 personer, eller nära 63 procent af stadens skattskyldige invånare. Antalet af dem, som fått sig påförd sådan bevillning, att de skulle vid stadsfullmäktigval hafva en röst hvardera, utgjorde, om man tager i beräkning endast dem, som verkligen voro i atnjutande af nämnda rösträtt, 4924 ersoner eller nära 29 procent; men om man 1 beräkningen medtager alla dem, hvilka fått sådan bhevillnino. som mnvss är nämnd cc 4164 till 3487, eller med 677 röster, och år de högst beskattades rösträtt visat sig i tydelse, bör enligt komiterades mening af-l. Komiterade föreställa sig ock, att det icke