Aftonbladet – 13 november 1868, sida 3

Om ändringar i hufvudstadens kommunalförfattningar. De komiterade, som af stadsfullmäktige blifvit utsedda för att utreda de i sammanhang med väckt förslag om ändring i hufvudstadens kommunalförfattning stående frågor, hafva under den 13 Jan. detta år afgifvit sitt utlåtande, hvilket numera blifvit i tryck tillgängligt och är af följande lydelse: Till Stockholms herrar stadsfullmäktige. Sedan stadsfullmäktige vid sammanträde den 1 Augusti sistlidne år beslutit att nedsätta en komite för. utredning af frågor, som innehöllos i ett af medicinalrådet A. G. Carlson hos fullmäktige väckt förslag om ändringar i de för Stockholm gällande kommunalförfattningar, samt stadsfullmäktige den 1 Oktober 1867 utsett undertecknade till ledamöter i denna komite, få vi efter fullbordadt arbete härmed afgifva det begärda utlåtandet. Uti sitt ifrågavarande förslag fäster hr Carlson. i främsta rummet uppmärksamheten å den i 12 af k. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm förekommande bestämmelsenangående det antal röster, som tillkommer de till deltagande i val af stadsfullmäktige berättigade medlemmarne af kommunen. I sådant afseende anför hr Carlson, att, då redan före tiden för förordningens tillämpande det ansågs mindre följdriktigt att i en lag, som afsåg kommunalsjelfstyrelse, tilldela penningen en så stor betydenhet, att röster, afgifna af en enda valberättigad person, kunde gälla lika mycket som en tjugondedel af hela röstetalet inom valkretsen; då den sannolika grunden till detta stadgande, att rättigheter och skyldigheter skulle stå i förhållande till hvarandra, icke kunde anses vara rättvis, enär en utgift af en riksdaler kunde vara. kännbarare för den, som endast med träget arbete förmådde förtjena ett knappt uppehälle för sig och sin familj, än tusentals riksdaler för den, som kunde betala sina skatter med sin årliga behållning; då intelligens icke sällan träffades hos den mindre förmögne och således icke finge förutsättas vara i någon. högre grad förenad med rikedom; då slutligen någon antaglig grund för den nu gällande röstberäkningen icke kunde uppgifvas, isynnerhet sedan riksdagsordningen tilldelat hvar och en valberättigad endast en röst; motionären ansåge, att skilnaden emellan röstberäkningen vid val till. stadsfullmäktige och vid val till: riksdagsmän icke borde vara så stor som för närvarande, äfven om man ej ville taga steget fullt ut och, då stadsfullmäktig stodeisamma förhållande till kommunen som riksdagsman till staten, antaga den med rättvisa och billighet öfverensstämmande grundsats, att rösträtten bordei begge fallen vara densamma. För ett rätt bedömande af föreliggande fråga är det enligt komiterades tanke nödigt erinra sig, att de ärenden, som utgöra föremål för kommunalrepresentantens verksamhet, nästan uteslutande äro af ekonomisk natur, nemligen upprättande och vidmakthållande af den särskilda kommunens inrättoingar för drätselväsendet samt sundhetsoch fattigvården. Men dessa inrättningar äro sådana, att de ej blott i lika hög grad komma den mindre förmögne som den förmögnare kommunalmedlemmen till godo, utan till en stor del. uteslutande tagas i anspråk af den förre, under det att de medel, som utöfver kommunens egna tillgångar erfordras för sagda ändamål, anskaffas genom beskattning å kommunalmedlemmarne i förhållande till deras inkorbster. Med hänsyn härtill hafva komiterade, långt ifrån att med motionären anse, att icke någon antaglig grund för nu gällande röstberäkning vid kommunalval kunde uppgifvas, tvärtom funnit det vara både med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de högre beskattade hafvastörreinflytande på dessa val och derigenom på sättet för de uttaxerade medlens användande, än de, hvilkas utskylder till kommunen blott i ringa mån bidraga till betäckande af de gemensamma utgifterna. äremot torde någon lika med motionären vilja invända, att, sedan riksdagsordningen tilldelat hvar och en röstberättigad vid riksdagsmanmaval allenast en röst, det i allt fall vöra mindre följdriktigt att tillämpa en annan grundsats i fråga om kommunalval. Denna invändning förlorar dock sin betydelse vid en närmare skärskådan, af saken: Är det så, som komiterade anse och nyss sökt visa, att det öfvervägande inflytandet inom kommunerna icke lämpligen kan lemnas åt de lägst beskattade, så är redan härigenom frågan afgfjord. Men man måste derjemte taga i betraktande, att vid riksdagsmannaval endast de ega rösträtt, som hafva inkomst eller förmögenhet af en viss, i a lagen bestämd storlek, medan vid ifrågavarande kommunalval hvar och en, som betalar andra artikelns bevillning, huru ringa den än är, har rätt att deltaga i valen. Sålunda, medan i Stockholm derås antal, som fått sådan bevillning sig påförd och följaktligea deregt de betala sina utskylder och icke gjort konkurs, begått brott eller dylikt, äro berättigade att deltage i kommunalvalen, uppgår till 26,630, så äro af desse 4 mindre än 16,715 personer, eller nära 63 procent uter slutna från rättigheten att deltaga i riksdagsmanpaval. Redan för att få kommunalvalen i någon mån jemförliga med riksdagsmannavalen. fordras saledes att den hövst