Aftonbladet – 11 november 1868, sida 2

andets ära, borgerliga och religiösa Inrättningar, czaren beröfvar polska folket allt, inda till dess språk. Man skulle kunna säga, att han på samma säng företagit sig att demoralisera befolkningarne genom eländet, för att kunna så mycket lättare och snarare kufva, ombilda och förryska dem. Se här hvad man skrifver i detta ämne från Warschau till Gazeta Narodova i Lemberg: Hufvudändamålet med de moskovitiska förföljelserna i Polen, allmänt utarmande, är fullständigt vunnet. Warschau, Polens hufvudstad, en rik, industriel, kommersiel och prydlig stad, är för närvarande störtad i ytterligt elände. En massa af fattighjon och tiggare genomlar gatorna. Mer än 350 hus utbjudas till öfvertagande. Hela det moskovitiska väldet frätes af moraliskt och materielt elände. Mord, plundringar och mordbrandsanläggningar tilltaga på ett fruktansvärdt sätt. Tusentals bleka, eländiga och utmerglade andtmän i trasor irra på landsvägarne och ställa sin vandring till städerna i hopp att der finna arbete och hjelp. Asynen af denna vungriga skara är förfärande och motbjudande. Detta rädda och vidskepliga folk tar sin tillflykt till sektanförare och bedragare, tror på ödet och ger försynen skuld för sin rymma tuktan. yska språket har fullkomligt undanträngt polskan i den offentliga undervisningen. Alla studier såväl vid universitetet i Warschau som i lyceerna och skolorna bedrifvas sedan let nya skolårets början på ryska. Man har på samma sätt infört ryska språket i alla israelitiska skolor. Tidningen Golos för den 13 Oktober säger på tal om fruktlösheten af de försök som sedan ett sekel blifvit gjorda för att återupprätta konungariket Polen: . Polen befinner sig i vägen för vår historiska gång mot vestern och södern af Europa; det skiljer och aflägsnar oss från det öfriga af den slaviska verlden, och följaktligen kan Ryssland aldrig samtycka till Polens återställande. Besittningen af polska provinser är för Ryssland en absolut nödvändighet; dessa provinser sätta oss i direkt förbindelse med Europa genom kontinenten; för Österrike utgör denna besittning blott en lyx, emedan denna makt är tillräckligt betryggad mot norr och öster genom Karpaterna; för Preussen är besittningen af polska provinser ett lifsbehof, eftersom denna makt utan dem icke skulle kunna existera såsom en statskropp af första ordningen.