Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

Då är allt förbi — allt förbi! qved-mrs Courtenay, och jag vet inte hvad vi skola göra, Dora! Jag trodde att du skulle komma ått gifta dig med honom, och nu slutar :allt så olyckligt — så förskräckligt olyckligt! Dora stod vid fönstret i matsalen. Hon lutade sin bultande panna mot det kalla glaset. Gifta sig med honom! — ja, för längesedan hade äfven hon hängifvit sig åt denna enfaldiga dröm. Gifta sig med honom! — öch nu måste hon vanärad lemma hans hus, och den qvinona, som var skuld till henbes undergång, skulle om tre veckor blifva bans hustru. Ack, det var bra härdt, och hura orymt föreföll henne icke nu allt detta dröjsmäl. Men det kunde icke dröja länge. Mrs Coärtenay öfverlemnade sig ämmn åt några suckar och klagorop, men terpa trädde plötsligt vrede och stolthet i stället för hennes :sorg, och hon underrättade nu sin dotter om att mr Templemores uppförande var skamligt, högst skamligt! — och att deicke borde stauna ett enda ögonblick längre hans hus. Jag beklagar bara, fortfor mrs Courtenay med mycken värdighet, att de der tekoppen. Om jag h nu vet, skulle jag förr h 4 för ingen del kunna stanna här till fruko. ten, är det bäst att vi genast bege oss ar. Dora, som hade användt en del af natten till att packa in, gick upp och hjelpte sin mor. Allt var snart i ordning. Mrs Lian kom in och stirrade tyst och buttert på henne. Hon försökte äfven en gå att komma fr med i i 2 tade rå på henne, och då hon såg att moren icke var i rummet, sade hon allvarligt: Tant, hvem var det som gjorde. detta? Du är en toka;-som temnar huset, svarade mrs Luan buttert; men hon sade ingen