Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

visserligen fästade Knak mängdens uppmårka samheten på denna synod, liksom enillustras tion fäster uppmärksamheten vid texten. Och frukten af den väckta uppmärksamheten var iakttagelsen, att det var fråga om ett ganska allvarsamt försök af ett sig mäktigt kännande parti att böja evangeliska kyrkan under en murknande ortodoxis stela fjettrar, om ett attentat emot samvetets och vetenskapens frihet, om ett försök att tränga liberala prester från predikstolarne. Man fann af dessa förhandlingar, att i, evangeliska kyrkan en åsigt ej skulle vara berättigad, som gjorde anspråk på att representera den nyare verldsåsigten. Stridsfrågan var alltså: Aro de prester, som hysa en från den ortodoxa afvikande verldsåskådning, berättigade på predikstolarne bredvid de ortodoxa, eller äro representanterna af den ortodoxa verldsåskådningen ensamma berättigade? Att mot senare alternativets bejakande: oviljan höjde sig, framgår klart ur det steg, som det liberala partiet tog. En församling af ansedda män i, Berlin, bland hvilka bistorikern von Raumer, presidenten Lette, geheimerådet Rudorff, sammanträdde, med städsfullmäktiges ordförande Kochhann till president, och beslöt en resolution från medlemmar af Berlins församlingar, hvilket märkliga dokument vi skola i nästa artikel meddela. FIL GPNRET IFE TNDR ITP PAYNE