Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

temligen hög ålder. rn Framtidsrörelser i Preussens evangeliska kyrka. I. Kyrkomötet 1868. — Kättarjagt. — Varning. — Bannbullans undanhållande. — De anfallns tryckaett minnesreferat.— Dokumentet komme; i dagen. — Ny salmbok. — Val före valord ning. — Kn egär strängare prested. — Knaks samvete. — Knak fruktar att förneks Herren .Zebaot. — Kyrkomötet öfverskridei gin kompetens, — Lekmän nedlägga sitt man dat. — Förhandlingarne tryckas. — Storm ut bryter. — Protest från folket. Att de ortodoxe sökte strid visade sig ock genast på den ryktbarblifnå synoden i April 1868, då strax i början superintendenten Kober nuppläste en af 18 medlemmar undertecknad förklaring, att kyrkor och predikostolar ej borde stå dem öppna, hvilka spridde sådana läror som Lisco; han hade brutit med kristna kyrkan; försöket att under unionens sköld vinna en berättigad ställning för våra dagars afsigtliga otro inom evang. kyrkans trossamfund skulle leda till upplösning af den sanna union, i hvilken undertecknarne stode 0. . v. Denna bannbulla, som ville tränga från predikstolarne alla andra riktningar än de strängt ortodoxa, slungade de svåraste beskyllbingar mot Lisco och hans vänner; t en svårare ges det knappt mot en preussis prest än att under täckmanteln af den lagliga unionen lära afsigtlig otro. Omedelbart efter uppläsningen värnade ock ett lekmansombud, juristen Simson, undertecknärne att akta sig för allmänna åklagaren, under det Sydow appellerade till deras kristna mod och begärde bannbullans publicerande. Detta mod tycktes något vackla; ty flera dagar saknades skriften vid protokollet och förgäfves begärdes afskrift. Först senare, då innehållet ur minnet var offentliggjordt af de hufvadsakligen angripne, de tre presterna Sydow, Liseo och Miller, publicerade de under tiden Il 21 ökade protestmännen sin Njeltedat. Bland dem fanns ock presten Hingmann, som förut instämt i Liscos berättelse. Sedan denna första bomb var åfskjuten, fortsattes kraftigt kanonaden och flöra bestöt fattades, med tydlig afsigt att klämma Lisco och hans vänner. fyra hela timmar hade synoden till kyrkans bästa och Guds ära, gått löst på Lisco. Med fyvunna krafter öfvergick man till behofvet af ny psalmbok.; Referenten, presten Tauscher, begärde obli-t atoriskt införande äf fy psalmbok i skoorna, förbud mot den gamlås tryckning m.: m,; tills den gamla på detta sätt försvunnit, kinde man bruka begge, ett förfarande som, Sydow betecknade såsom sammansatt af våld och list. Mötet dekreterade ett trängande; behof af ny, mera ortodox, psalmbok. Här-på gjordes en ändring i valordningen, och man hade redan på förhand eventuelt före-! tagit nya val, så att, genast som beslutet fattades, framträdde de nyvalda ledamöterna och förstärkte den segerglada majoriteten. Efter så många lagrar kunde väl majoriteten något hvila. Ett förslag af Lisco, som angick den för Berlin så vigtiga frågan om prostitutionens hämmande, fann synoden uttröttad; man hade ej tid att fördöma Lisco och liktänkande var alltså vigtigare än att hämma detta onda. Men ånyo uppflammade andarne, då det gällde att föra ny ved till kättar-bålet. Den beryktade presten Knak hade väckt ett förslag om presteden: patt hvar ordinand skulle åflägga ett verkligt och sanningsfullt löfte, Knak åsyftade en förpligtelse på symbolernås bokstaf, han förklarade detta förslag för det vigtigaste på hela synoden, och uppmanad att återta det, berättade han, hur han redan för två år sedan förelagt konsistoriet sin svåra samvetsbetänklighet (sannolikt att samvara med Sydow och liktänkande på synoden), men erhållit svaret, att sådana motsatser måste ridderligt genomkämpas; genom förslagets återtagande fruktade han att förneka Herren Zebaot, den korsfäste, emedan det måste afgöras, om de tre ekumeniska symbolerna vore förbindande eller ejn Synoden var nu visserligen åter inkompetent, då bekännelsefrågor äro genom lag förbjudna att ifhandlas på Kretssynoder; men hvem bekymrar sig om sådana småsaker? Gör ingenting, blott kättarne fördömaås.. Förslaget antogs, sedan flera lekinän med djup harm förklarat, att de lade ned sitt mandat, då de ej komvit till synoden för att diskutera frågor, som inginge dem alldeles obegripliga dogmer. Detta är blott ett torftigt utdrag ur förnandlingarne, mer, man erinras dock om röfrarsynoden i Efesus är 449, blott att man cke tog till knölpåkarne. Men under nyare ormer återfinnes samme ande: i utlåtelser, som håna den enklaste billighets lågar mot ninoriteten, i maktspråk mot minoriteten, i måränker, i kompetensöfverskridningar fattas ntet;.ur alla förhandlingarne ljuder; Vi ha nakten och derför har minoriteten ingen rätt. Men blindt nit skadar blott. De tre preterna Sydow, Lisco, Miller offentliggjorde. örhandlingarne; och nu utbröt en storm hos olket. Rentaf komiskt är det, då Neue Ev. Girchenzeit. låter stormen blott gälla Knaks ttrande mot kopernikanska systemet. Atl Cnak skrattade man och lemnäde honom åt Cladderadatsch. För hans skull kunde. ej Berlin resa sig. Betänkligare var det, att på synoden ingen enda ortodox skilde Knåks iendskap mot Copernicus från partiet. Dock visste alla, att knappt nägon delade Knaks wsigter, och man desavuerade honom ej, blott lerför att han var partiledamot. Nej! Icke Cnaks yttrande, utan synodens hela betende mot de liberala presterna, särskildt för