Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

— jag kände henne då hon var ett barn ser nilp Och hon aflägsnade sig, lemnande mist Moore helt bestört öiver va så märkvärdig nyhet, hvilken föröfrigt fick ett slags bekräftelse genom Florences: häftiga och besynnerliga beteende. Mrs Luan såg mycket lugn ut, tilldess hon kom in i sitt rum; men då hon stod der och hörde jerngrindarne till Les Roches stängas efter mrs Logan; skrattade hon triumferande. Huru väl hade hon icke gjort allt detta, och huru lätt hade icke alltsammans gått uti den stackars enfaldiga gåsen. Hon kommer säkert inte mera till Les Roches, tänkte mrs Luan och nickade triumferande. Och så trodde hon att jag var galen! Och miss Moore tror att hon är galen. Ack, så löjligt, så löjligt, att tänka sig att begge skulle vara så enfaldiga! FEMTE KAPITLET. Mrs Courtenay satt allena i matsalen den följande morgonen med en tankfull och melankolisk min, då Dora trädde in. Ingen hade, såvidt mrs Courtenay kunde märk ätit frukost i dag. Hon kunde icke förstå det och vände sig genast till sin dotter för att få upplysningar. Hvad står på, Dora? frågade hon. Miss Moore har hufvudvärk, säger Fanny; mr Templemore är ute, säger Jaques; och mrs Luan har stängt in sig på sitt rum. Det ser at som ingen behöfde någon mat i dag. Nå, har du fått dig någon frukost, mamma? frågade Dora allvarligt. nig en kopp WC; men så kän m, att jag inte hade någon jag nig så lust till mera. Dora lade sin hand på mrs Courtenays axel och såg sorgset ned i hennes ansigte.