Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

En bedröflig åtgärd. En sådan har Serafimerordensgillet blifvi nödgad vidtaga i anledning af hospitalsfon. dens bekymmersamma ställning. Åtgärder är desto sorgligare, som den drabbar de mest beklagansvärda, nemligen de sinnessjuka. edan i Juli månad 1865 anmälde Sera. fimerordensgillet hos K. M:t, dels att i följc af de ringa anslag som anvisats, ej mindre till första utredningen af Stockholms, för 15( sinnessjuka afsedda hospital, än ock till uppehållande af sjukvården derstädes under såväl år 1861, då: hospitalet öppnades, som de närmast derpå följande åren, en brist i hospitalsfonden uppkommit bestigande sig vic 1864 års utgång till omkring 70,000 rär; del: äfven att, enligt föregående årens erfarenhei ett progressivt stigande, med ungefär 40 per. soner årligen, af deras antal som å riket: hospitaler vårdades, hade inträffat — eft förhållande, som antagligen äfven framgent komme att forttara, och patientantalet således derest ökadt utrymme med afseende derö kunde å hospitalen beredas, jemväl tillväxa Enär kostnaden för 40 patienters vårdande efter afdrag för de afgifter som till -hospitalen erlades för dessa patienter uppginge til minst 10,000 rdr årligen, ansåg ordensgillet att hospitalsfonden för att kunna tillfredsställa detta behof, borde erhålla ett i samma mån växande årligt tillskott, eller för första året 10,000 rdr, för andra året 20,000 rdr o, s. V., hvaremot, under förutsättning ått dessa tillskott komme att beviljas, ordensgillet uttalade den förhoppning att ofvan omförmälda brist skulle kunna genom ett anslag för en gång af 50,000 rdr afhjelpas. Detta belopp blef också på grund af k. M:ts framställning till riksdagen 1865—66 anvisadt och under sistnämnde år af ordensgillet lyftadt. Emellertid inträffade omständigheter som vållade att hoppet om liqvid af hospitalsförvaltningens skuld icke kunde gå i fullbordan; och hvad ändå värre var en betänklig skuldtillökning hotade. Dessa ogynnsamma förhållanden har det icke legat i ordensgillets makt att kunna häfva eller förekomma, hvilket kan lätteligen ådagaläggas. Först och främst har antalet sinnessjuka, synnerligast sådana som i följd af sjukdomens akuta beskaffenhet och de sjukas vådlighet för allmänna säkerheten måst å hospitalen emottagas, äfven efter år 1864 vari i stigande, så att tillökningen i patientantalet har i medeltal för åren 1865—67 utgjort 3923 personer årligen. Redan denna tillväxt i patientantalet skulle naturligtvis öka utspisningsoch beklädnadskostnaderna ganska betydligt; men nu inträffade vidare att priset å lifsmedlen stegrades. Evligt hospitalsräkenskaperna uppgick kostnaden för utspisning och beklädnad under året 1865 till 199,663 rdr 82 öre, under året 1866 till 220,287 rdr 37 öre och under 1867 — approximativt — till 260,000 rdr; följaktligen: hade hospitalsfonden under de begge sistanförda åren allemast. för nyssnämnde titlar fått vidkännas en ökad utgift af tillsammans: minst 80,000 rdr. Hospitalsfondens inkomster hafva visserligen äfven varit i stigande, men ingalunda i sanma förhållande som utgifterna. Af en vid ördoseatllet till K. M:t ingifven framställning (daterad den 19 Mars detta år) bilagd tablå visas nemligen, att den tillökning, som efter 1864 egt rum i hospitalsfondens inkomster (inberäknadt årliga statsanslag) för 1865—67 uppgått till endast 38,332 rdr 25 öre, eller i rundt tal högst till 40,000 rdr. Vidare erinras derom att hospitalsfondens skuld vid 1864 års slut, uppgående i rundt: al till 70,000 rdr och hufvudsakligen uppkommen genom anslagens otillräcklighet i och ör inredning m. m. vid Stockholms hospital — icke kunnat äfven med hjeip af den derill särskildt anvisade summan 50,000 rår till fullo Betalas, utan förefanns ännu en brist af omkring 20,000 rdr; men denna brist hade ytterligare ökats under de följande åren med inger enahanda belopp på grund deraf att inderhållskostnaderna stegrats, utah motsvaande tillökning i hospitalsförvaltningens inomster. Den gifna följden af ofvananförda örhållanden hade blifvit att öfverstyrelsen rid 1867 års slut varit nödsakad att för upoehållande af förvaltningens jemna gång unler hand upplåna 36,000 rdr att af inkomterna för innevarande år återgäldas. Det visade sig dock efter någon tid att lessa inkomster icke kunde lemna något öfrerskott för den omförmälda bristens fyllande, lestomindre som berörda inkomster, äfven inder oförändrade prisförhållanden, blefvo tilläckliga till sjukvårdsomkostnadernas bestrilande. Men icke nog härmed. Ettnytt be