Aftonbladet – 10 november 1868, sida 2

och ett slags ånger bemäktigade sig hennes hjerta. Hon var icke bedröfvad öfver att hon hade förnärmat mr Templemore och förorättat Dora; men hon var djupt bedröfvad öfver att hon skadat mrs Logans intressen och kände sig benägen att reparera hvarje skada som denna dam hade lidit i sina verldsliga och äktenskapliga utsigter. Hvad skall jag göra? sade hon och vred sina händer. Var god och skicka efter honom, miss Moore, Miss Moore ringde genast. Jacques skyndade genast in och skickades efter mr Templemore: men herrn till Les Roches stod icke att finna. Florence väntade knappast till dess betjenten lemnat rummet, innan hon ropade att mr Templemore gjorde detta med afsigt och att hon var i högsta grad olycklig. Miss Moore försökte att komma fram med en ursäkt, men blef genast tystad. Hvad kan han väl göra ute vid en sådan timme och i ett sådant väder? frågade mrs Logan förbittrad. Han vill bara visa mig att allt är förbi. Nåväl, må han göra det, miss Moore, må han göra det! Min bästa mrs Logan, allt är ännu icke förbi; men det kan jag säga er, att mr Templemore är uppbragt. Ni kan förlita er på att ni misstagit er. Om pi nu ville gå in till miss .Courtenay, tillade hon försigtigt; kunde ni kanske möjligen göra upp saken med henne., Och be henne om förlåtelsel inföll mrs Logan med ett spotskt skratt. Men, min bästa mrs Logan, fortfor miss Moore, ni måste verkligen ha misstagit eri allt detta Mrs Logan vände sig emot henne. Hade ni någonsin hört att han gick uppför trappan för att se efter Eva? Nej, al