Aftonbladet – 10 november 1868, sida 2

MUSIK. Synnerligen lofvande studier, samt er mängd suldmedaljer och stora pris, som blifvit deas belöning, hade småningom fäst parisares uppmärksamhet vid Massts namn; han vorde derföre skrifva en opera, så skulle hans ycka vara gort Att få en librett af Eug. Scribe var den lättaste sak i verlden. Den peslöjade Sångerskan blef snart färdig och lermed debuterade Victor Masse såsom dranatisk kompositör; hvilket tilldrog sig år 1852. Till vår scen har arbetet först nu, efter 16 ärs förlopp, letat sig fram och tvifvelsutan blott för att ganska snart åter försviona derifrån. Allt deri antyder nybörjaren. Den ganska tacksamma texten, men r hvars goda intryck en viss rapidite i bändelsernas följd och fortgång skulle vara väsentligt befrämjande, har här blifvit uttänjd och mattad genom öfverdrifvet detaljarbete; småsaker, som skulle hafva kunnat fylla en minut med rikligt intresse, tilldraga sig nu på en fjerdedels timma och bli sålunda tröttande; att konstnressigt och väl reda ut sina musikaliska motiver har varit mästarens hufvudsakliga sträfvan, icke att göra dem till dramats trogna tjenare, och af den råskhet och liflighet, hvarmed den franska operetten oftast vunnit sina mest afgjorda segrar finnes här litet eller intet tillstädes. I melodiskt hänseende är Massö emellertid här vida mer generös, än han sedan uppträdt, och vissa delar af hans förstlingsverk skulle göra ganska mycken lycka genom sin lyriska skönhet, om de blott iutförandet, hvarpå de ställa stora fordringar, trädde fram så förfinadt eleganta, som kompositören velat finna dem utstyrda. Beklagligtvis är detta på vår scen icke förhållandet. Hr Torsslow, som i Bernardos roll har ett vackert tenorparti och äfven tyckes riktigt hafva uppfattat den dramatiska. sidan af sin uppgitt, här såsom sångare varit illa disponerad och temligen matt de begge gånger stycket hittills gifvits, och i Palomitas parti har fröken Harliny framstått lika comme-il-faut, men också lika litet varm och i högre mening intresserad af sitt ämne, som bon visat sig 1 de flesta roller af enahanda eller närbeslägtad genre. Såsom seconda donna i den stora. operan har denna sångerska någongång på ett ganska tillfredsställande sätt lyckats fylla sin plats, men att uppbära de förnämsta rollerna uti den franska opevetten, enkannerligen den af Auber och hans skola, är hennes förmåga otillräcklig, och, vill-teaterdirektionen att denna herrliga musikliteratur icke småningom skall blifva fremmande för vår scen, bör den låta sig angeläget vara att densamma må kunna tolkas antingen af friska krafter eller af fulländad konstfärdighet. Estevans parti, alguazilens, gilves af hr Håkanson med en förening af säkerhet och fraicheur, som här så mycket mera hedrar en artist med hans ringa erfarenhet, som bäde Seribe och Masse tyckas hafva varit temlifon odeciderade med afseende på den egentiga meningen med denna karakter, hvilken än en komisk uppgift än en allvarlig och känslosam. Hvad särskildt sången beträffar äro brHåkansons bemödanden alltjemt krönta med framgång. Operettens ouvertur och orkestrering förtjena uppmärksamhet. På Italienska operan fortfar Il Trovatore att, uppstånden i förklarad skepelse, skörda glänsande triumfer. Att ett parti sädant som Azucenas, i dramatiskt hänseende ett aggrepat af absurditeter och i musikaliskt ingajunda med frikostighet bemött af maöstron, kan höja, inspirera, bevinga en artist kan sannerligen tyckas gränsa til det underbara. mn VETE es Sr år RR PET EB ITIS ARSEER