Aftonbladet – 9 november 1868, sida 2

STOCKHOLM den 9 Nov. Den ryska pressens sätt att betrakta saker och ting är ofta ganska naivt, men denna naivetet är ganska lik vildens, som icke kan eller ens vill skilja emellan begreppen fördel och rätt. Ryssland anser det vara sin fördel att förryska de nationaliteter som af ödet kastats inom czarväldets åtkomst och derföre söker nu den ryska pressen åt detta sträfvande vindicera ett berättigande ur — historisk synpunkt. Den dubbelhöfdade, och isanning äfven dubbeltungade, örnens försök i denna väg utfalla väl något klumpigt i den bildade europeiska allmänhetens ögon, men hos en så naivt tänkande publik som den ryska i detta fall är, torde väl äfven en historiens filosofi af denna qvalitet finna öppna öron och hjertan. Vi föranledas till denna anmärkning emot den ryska pressen af en artikel i tidningen Golos med öfverskrift förryskandet och dess motståndare,. Efter att ha gått tillbaka ända till hedenhös för att bevisa de starkare folkens och hufvudidiomernas rätt att i sig förena de svagare, efter att ha slagit omkring sig med några fraser om massornas af folken berättigade opposition emot latinets verldsvälde inom kyrka, vetenskap öch rättskipning, kommer Golos till närvarande tid. Här befinner sig artikelförfattaren mycket mera i sitt element. Österrike framställes såsom icke berättigadt att söka assimilera siha skilda folkstammars språk, emedan de representera alldeles skilda och nästan lika starka nationaliteter. Nu spelar bladet ut sin hittills sparda höga trumf. Menp, säger nemligen Golos, språkfrågan framställer sig ur en alldeles annan synpunkt då en stat, i följd af sin naturliga (sic!) tillväxt, inom sina gränser innesluter närbelägna länder, äfven om dessa äro bebodda af utlänningar, men hvad deras egen fördel vidkommer dragas till eler äro skyldiga att dragas till den allmänna centern. Här måste nödvändigt massans af befolkningen idiom (men den skall också utgöra en afgjord majoritet) vara det officiella språket i hela staten. Om än styrelsen icke skulle ha rätt att: förfölja de lokala tungomålen, så har hon dock rättighet att ignorera dem, öfverlemnande dem åt sitt eget öde. Så handla ock i sjelfva verket alla visa regeringar i hela Europa. Men — besynnerliga fall! Då man äfven i Ryssland blef betänkt uppå att följa den civiliserade vesterns föredöme, nedregnade på oss från alla håll tusentals förbannelser för detta, som vesterns publicister uttrycka sig, oerhörda våld. Mest förundransvärdt är att de preussiska tidningarne, som främst af alla anfallit Ryssland för dess skygga försök att införa ryska språket i provinser, hvilkas: hufvudbefolkning består af esther och letter, sjelfva aplådera åt germanismens hastiga framsteg i Preussens slaviska provinser. Dessa tidningar visa med förtjusning för sina läsare huru germanismen inom kort tid-så stadgat sig i Preussens slaviska provinser; -att icke blott de lägre och medelklasserna, utan till och med sjelfva adeln allt mer och mer genomtränges af densåmma. I städer, der man ännu för fyra sekler sedan endast talade polska, herrskar nu det tyska språket öfverallt och i lands-: bygden närmast dessa städer utdör det polska idiomet synbarligen och det uppväxande slägtet talar redan endast tyska. Jordegendomen öfvergår allt mer och mer i infödda tyskars händer; så ha sedan år 1848 allenast inom Posen 489,201 Morgen öfvergått från polska till tyska egare. ) Och man kan icke säga att de preussiska myndigheterna arbetat härför med synnerlig vekhet. Sannerligen, de äro tvärtom i detta afseende obevekliga. Preussarne, den rättvisan måste man göra dem, äro ett ihärdigt folk. Det är saunt, man besluter sig i Berlin icke så lätt till att antaga det ena eller ändra systemet, men en gång beslutna för en sak, skygga de preussiska myndigheterna icke för några svårigheter. De oroas icke af några rop om våld, eller af åberopanden af den historiska rätten eller: hotelser om ett utländskt beskydd. Preussaren förstår alltid och allestädes att stå på de preussiska intressenas sida. Förgäfves beklagade sig den polska befolkningen i Posen öfver olämpligeten af tyskans läsande för polska barn; dessa klagomål voro en ropandes röst i öknen och nu är snart det polska Posnan lika fallständigt det tyska Posen — som det fordna Krobvitz — nu heter Königsberg. Men — fortfar Golos — det som preussarne obehindrade få göra, det kunna våra vestra grannar omöjligen besluta sig för att tillåta Ryssland. Några kurländska korrespondenter till preussiska blad upphöra icke att klaga öfver oerhördt våld som i ett genuint tyskt land föröfvas af förryskaretienstemän von der alt-moskowischen Partei, Åfven polackarne, som med en sådan oförskämdhet påstå sin nationella slägtskap med de galiziska ryssarne, och följande i detta afseende tyskarnes exempel, finna icke på nog kraftiga förbannelser öfver våra administratorer I de vestra provinserna, — — År det då icke bäst för oss att alldeles afstå från all tjenstaktighet vare sig hitåt eller ditåt och framdeles endast ha hänsyn till våra egna statliga intressen. Denna fråga väntar redan länge på — ett praktiskt afgörande. I sanning, det är ett glädjande horoskop som Golos sålunda ställer för de genom Rysslands naturenliga tillväxt inom dess ränser inneslutna nabofolken — men lyckfigtvis torde man ännu kunna hoppas att denna röst i många afseenden skall vara en ropandes röst i öknen af den ryska civilisationen. ) Men huru många millioner tunnland ha icke i Polen och Litthauen blott sedan år 1865 ur polska händer öfvergått i ryska!