Aftonbladet – 9 november 1868, sida 2

Godnatt, mr Templemore, sade hon på franska; det smärtar mig att jag skulle afbryta er konversation med miss Courtenay; men jag skall nu aflägsna mig, så att ni kunna få råda er sjelfvax Hon skrattade föraktligt och lemnaderummet, glödande af hämdlysten triumf. Både saques och Fanny hade hört henne, och hon hade fått hämd. Men då hon satte foten utom dörren, ryckte hon häftigt till; ty hon mötte mrs Luan, som tydligen hade stått och lyssnat och kanske äfven väntat på henne dernte, Jag lofvade att följa er hem, sade mrs Luan bistert, och jag vill hålla mitt ord — är ni färdig? Nej, svarade mrs Logan skarpt och gick fram mot -miss Moore, som just nu kom nedför trappan, sedan hon lemnat salongen i förskräckelse för det oväder, som hängde hotande öfver Les Roches. Jag har nyheter att berätta er, miss Moore.n Mrs Luan såg dem båda gå in i matsalen och stannade ett ögonblick och såg efter dem; och derefter gick hon, med ett så mörkt ansigte son hon någonsin visat, in i skolrummet. Jacques var borta; men Fanny stod hos Dora, som hade satt sig på en stol vid bordet; hon var blek som döden och stödde pannan mot handen. Miss Courtenayp, sade mr Templemore i en djupt upprörd ton, mrs ER 1 skall göra er afbön och taga sina ord till aka. Ni skall få den fullständigaste upprättelsera Men Dora svarade icke, hon tyektes icke höra honom. Hon satt med stirrande ögon och hvita läppar. Vanärad! sade hon i låg ton. Skymfad och vanärad! Jag sätter mitt ord och min heder i pant på att pi inte skall lida någonting!c sade han