Aftonbladet – 7 november 1868, sida 3

en turdiskonten, i senare äfseendet är den enda hi af) befintliga inrättning som har denna uppgitt bö enligt min uppfattning, och så länge den ich blifvit ersatt af något annat verks), som på e lika direkt sätt uppfyller dess ändamål, denr 38 I diskontinrättning bibehållas utan den inskränknin n li dess verksamhet, som indragningen af kreditive et ) på riksbanken skulle föranleda. oo -) Härför tala många skäl, som det blefve för vic I lyftigt att nu upprepa; att jag under öfverlägg Iningen derom vid riksdagen har sökt framhåll I dem, derom kan den ekonomiske författaren, 801 S Hlösryckt en del af mitt yttrande icke vara okur elnig; att jag derunder genom det citerade ställe skulle hafva formligen vidgått att ifrågavarand inrättning icke var tidsenlig 6) är ett påstående som vederlågges af hela randet. a Ingen, som ärligt läser och citerar, lärer kunn !f tyda detta så, derföre att jag, med alla angrep n pen för ögonen, helt knapphändigt ingick i min n motståndares tankegång och motiver, hvaraf för t) slaget om en indragning af hela denna inrättning I såsom i deras ögon icke mera tidsenlig, väl kun bl nat förväntas, och varit mera följdriktigt än at 71 föreslå en aftyning, ett upphörande så småningon tlaf denna institution, hvilken, så länge den tillåte -1 existera, väl ock bör. ega en verksamhet någor lunda motsvrande dess syftemål. Det skälet, son j man ofta hört upprepas, och hvarpå bankoutskot I tet äfven mera än antydde, att nemligen industri lidkarne skola så småningom afvänjas från dett 5 I stöd för att ej på en gång lida af en för stol t rubbning, fann i bankoutskottets förslag ingen till lämpning, enär den krtogori låntagare, som är mesi . intresserad i manufakturdiskonten, föreslogs blifve bibehållen vid dess fulla oförändrade lånerätt utgöI rande 33!s 40 af tillvorkningsvårtetra hvadan de I öfriga som endast hafva cirka 8, 5 och4 procent skulle 5) ensamt vidkännas följderna af indragningen Ban ; koutskottet såväl som hr A. O. Wallenberg uti sin I motion om kreditivets på riksbanken indragning ()) hafva nogsamt visat huru otillräcklig och inskränkt I manufakturdiskontens verksamhet redan var och huru ringa stöd deraf är att hemta af dem för hvilka det är afsedt; icke desto mindre föreslogs Inu en ytterligare inskränkning. Kan detta sägas vara konseqvent hangladt? Se der det intryck som hos mig framkallade det af den ekonomiske författaren så försåtligt citerade yttrandet. I Hvad som häratöfver kan sägas om sjelfva det ämne som författaren afhandlar, tillhör icke för närvarande min uppgift som endast är att reklamera min mening i detta ämne, oförkränkt; dock torde det tillåtas mig tillägga ännu några ord. Nyss nämndes huru det blifvit visadt att manufakturdiskontens tillgångar som bestämma dess verksamhet äro alltför otillträckliga, relatift till omfattningen af de fabriksgrenar, för hvilka den bör verka; följer nu häraf att allt stöd 9) från statens sida bör undandragas våra fakriksnäringar, då det likväl kan antagas att, isynnerhet för den mindre industriidkaren, det som lemnas är både uppmuntrande och behöfligt — eller befinna sig genom de senare årens lagstiftningsåtgärder våra näringar i ett sådant flor att det ej behöfves? Om någon skulle påstå motsatsen torde sanningen kommas närmare 10). Bankerna, till hvilka hänvisas, tillfredsställa icke på samma sätt som manufakturdiskontenden industrigren som nu derstädes har en viss säkert påräknelig, om än ringa lånesumma att erhålla; dessutom torde det vara tillräckligt att för den ekonomiske författaren citera ur det kanske mest använda reversformuläret till manufakturdiskonten, endast orden: Betalar undertecknad, på de terminer hvart och ett af å andra sidan specificerade hypotek förfalla för att visa en skilnad :1) mellan vanliga banklån och sådane ur nämnde diskont. Ännu ett tillägg till följd af den ekonomiska artikeln: Genom här ofvan uttalade åsigter trorja; mig icke hafva förverkat anspråket på att tillhöra framåtskridandets sak 12); min lifligaste önskan är iderföre att de som så häftigt förfäkta motsatsen icke måtte arbeta på ett tillbakaskridande af mera väsentlig natur, om ock. bankröelsen derigenom skulle tillfälligt gå franåt 13). Då jag kommit att nämna hr Wallenbergs motion vid senaste riksdag om indragning af manufakturdiskontens kreditiv på riksbanken bör jag till slut dock rättvisligen erkänna att motionären icke deri förbisett det af mig här framhållna behofvet att befrämja och stödja våra fabriksnäringär 14). I 4:de punkten af motionen föreslås nemdiskonten kan lemna, åtminstone ej ifall lika mycket utlånas: från riksbanken i stället för från kommerskollegium. 5) Således skall det nödvändigt vara ett särskildt Verk för att få den äran utlåna penningar till industriidkare. Vi trodde eljest att redan vid 1850 års riksdag förkastades principen, att vissa stånd och klasser borde hafva hvar sin lånerätt. Man, har alltsedandess i stället klassificerat lånedokumenterna efter dessas beskaffenhet, hvilket väl egentligen torde vara. det enda rätta. 6) Orden läsas i ofvan åberopade andra kammarens protokoll. 7) Detta är ett grundligt misstag af herr Sääf, ty ändring i lånerätten utgjorde icke föremål för motionen, som endast afsåg, att. befria. kommerskollegium -fråtr! bestyret att utlåna riksbankens penningkapital. s) Hr Sääf misstager sig. Motionen innehöll ingenting om indragning at kreditivet; tvärtom föreslog motionären: att kreditiv från riksbanken skulle gifvas samma kreditivtagare på enahanda vilkor. 4 ; ; Å 9) Hr Sääf glömmer alldeles tulltåxan!: Men det lönar sig, att beklaga sig, Af-! ven om aktier i fabriksbolag gifva vida ! bättre utdelning än de flesta bankaktier, 1 så äro i-alla fall alla andra industriella företag nödlidande, men bankväsendet ! florerande! 4 10): Om hr Sääf behagar rådtråga kommerskollegii sakrika uppgifter om industriens, utveckling torde han komma till en annan ; slutsats, ; I 11) Denna -skilnad består deruti, att man i andra bankinrättningar plägar särskilja lånen. efter förfallotiderna. Ar detta tillräcklig anledning för att bibe-: hålla en utväxt på ett civilt kollegium? 12) Nej det förstås, hr Sääf tillhör framåtskridandets sak, blott den får hvila i ro under hans tid. 13) Barkrörelse, som går framåt då andra näringar lida af svåra konjunkturer, är ännu icke uppfunnen. 14) Jemtör nu detta yttrande med hr Sääfs . tidigare, till hvilket. vi fogat not nr 8, så torde en hvar finna, att hr Sääf varit; mindre konseqvent än motionären... Har