Aftonbladet – 7 november 1868, sida 3

Luan. Gå ut i trädgården och se öm det är ljus i arbetsrammet. . Misstroende, låtsadt eller verkligt, höll mrs Logan qvar. Mrs Luanx, sade hon, om mr Templemore någonsin får veta af er, att jag varit här i natt, skall ni komma att ångra det så länge ni lefver, kom ihåg det! Och hon rörde sig icke från stället. i Mrs Luan skrattade åt den enfaldiga qvinnan, som trodde att hon tänkte förråda henne för mr Templemore. a Nå ja, sa går väl jag, sade hon likgiltigt, och som om hon alldeles icke varit hågad att gå. ; Hon gick och kom icke tillbaka. I början väntade mrs Logan tåligt; derpå blef hon förtretads Hon vågade icke gå genom skolrummet, utan öppnade dörrenp-na Bio ut i trädgården. Det regn22. tätt, men mrs Logan br ydde Ike om regnet. Hon såg In 8enom. Tunstret i mr Templemores arbetsTun. Ett Ingnt, stadigt ljus brann der och lät henne se hans framåtböjda gestalt. Men som om en besvärjares kallelse plötsligt hade stört honom, reste han sig upp, arbetsrummet blef mörkt, derefter lyste det i skolrummet, och Florence kunde tydligt se mr Tetaplomora mellan musslinsgardinerna. Hanropar på Dorav, sade mrs Luans röst i mörkret. Hör ni honom? Hon kommer! — hon kommer! Och just som hon talade, kunde båda se Doras gestalt; hon hade hört, och till sin olycka, hörsammade hon kallelsen. År det inte herrligt ? ropade mrs, Luan och stampade i marken af glädje. År det inte herrligt att bli ansedd för en idiot, och ändå kunna på sådant sätt: leka med dem alla? Han har godt förstånd, och det har Dora också, och likvälfser ni nu — ser ni nu!