Aftonbladet – 7 november 1868, sida 3

Florence svarade icke — hon kunde icke — hon stod stum af förvåning och: sorg. Anda hittills .hade hon ännu tviflat, men nu såg hon det. Om hon än icke älskade mr Templemore med en romantisk ömhet, om än doktor Richard skulle ha rönt ett kallt förakt af henne, om det än fordrades Deenah, Les Roches, penningar och lyx föratt gifva värma åt hennes kärlek, så existerade dock denna kärlek — icke djup och oegennyttig, men likväl en kärlek. Denna kärlek, sådan den var, dref henne nu att taga dev — som det närvarande tillfället erbjöd enne, a ä is o eo gr förgr vet hvisk ade hon, låt oss gå ; 4 ee vv kom ihåg att ni inte talar om 025) jör honom. Nej, nej,. sade mrs Luan skrattande. Var inte rädd, Florence, jag skall aldrig säga honom det. Hon visade vägen, såsom mrs Logan hade bedt henne, men medan hon tog.af inpå trädgårdsvägen, skyndade Florence plötsligt in i huset, öppnade dörren till skolrumwet och stod i nästa ögonblick midtför mr Templemore och Dora. Hennes kläder dröpo af regn, hennes ansigte var blekt som döden, och hennes ögon gnistrade af svartsjukt raseri. Jag ber om ursäkt, sade hon med ett kort skratt. Jag bär mig mycket illa åt, det vet jag; men jag glömde någonting här — en näsduk tror jag det var — och så kom jag tillbaka efter det. Det gör mig mycket ondt att jag skulle störa er, mr Templemore — och er också, miss Courtenay; men jag kunde inte hjelpa det. Begge stodo. tysta af förvåning, Hennes oväntade framträdande, hennes blick och hennes ton voro på en gång hotande och hemlighetsfulla.