Aftonbladet – 7 november 1868, sida 3

Nå, Gud -varelofvad!sade han. Mrs Luan skrämde mig så. Dora hade kommit ned med ett ljus i handen, Hon höll det ännu medan hon stod på sista steget af trappan, och mr Templemore såg den förvirrade och förskräckta min, som framträdde i hennes ansigte, då han talade: Skickade ni henne inte? frågade han. Nejå, svarade hon. Men hennes förvirring, då hon nekade, undgick honom icke. Utan att yttra ett ord vidare, ringde mr Templemore. Dora tänkte att det vore bäst att börja en förklaring. Jag tror...,, sade hon; men orden fade knappast gått öfver hennes läppar, förrän dörren plötsligt öppnades. TREDJE KAPITLET. . Hon är bra slug; den Dora, tänkte mrs Luan, i det hon lemnade Doras. rum; men jag är allt ändå slugare än hon. Och med ett lågt, triumferande skratt åt sin egen skarpsinnighet gick hon nedbet träffade der mrs Logan. Hop stod ensam : Döras kabinett och väntade otåligt på bevisen för mr ag vn brottslighet. Mrs Luan,, hviskade hon i uppbragt ton, det måtte visst vara endast ett påhitt af er. Jag har nu stått här i en timme, och mr Templemorg kommer aldrig. Han kommer nog, och Dora kommer ned till honom sedan Eva somnat — och jag säger att John inte skulle tycka om det. Upprepad försäkran är lik vattendroppen, hvars oaflåtliga; fall urholkar klippan derinder. Mrs Logan var öfvertygad, och ehuru ön stannade för att få tydliga bevis, behöfde hon likväl icke. Ännu kom mr Templemorgicke. Jag undrar hvar han är, hviskade mrs