Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

t,teringens tidsenliga utveckling, Bedömande bergs 1 I lagsbanors nytta efter helt andra grunder än de 1 I ärade insändaren, kunna vi då icke med honor förorda ett bannät inom bergslagerna, hvars ma -) skor dock aldrig skola kunna omfatta alla bergs lagsorter i vårt vidsträckta land. Ett bergslags banesystem sådant som insändarens blir påtagl AI gen för dyrt, och om ock alla bergslagsorters er 1 skilda intresse genom detsamma är tillgodosett risom dock ingalunda är händelsen, så kan ma 7 l icke vänta eller ens fordra att landet i dess hel I het härför ikläder sig uppoffringar. Såsom vi redan i det föregående antydt, fordr: vi af en så kallad bergslagsbana, icke att den skal ; I dragas till dörren af fvatjo nuvarande stångjerns . smedja eller mer eller mindre välbeläget bruk I icke ens att hvarje s. k. bergslag skall ha sin eger bana, utan att genom en sådan anläggning ifräm sta rummet skall öppnas en beqväm och billig väg till våra skattkamrar, Sverges jerngrufvor, för at redan vid jerntillverkningsprocessens början lemn: I skogsegare och jerntillverkare i alla delar af lan det tillgång på ett bi och Hjenligt råmatcriel I vidare är ett hufvudvilkor för en bergslagsbans Jatt den skall beröra vattendrag med kraftiga fall som göra möjligt att derinvid koncentrera stora jernverk; vidare bör en sådan bana om möjligt dragas i den riktning, som trafiken redan följer. PR det att den genast vid sin anläggning må lifva vinstgifvande och gagnande för de orter som den genomlöper. Uppfyllas dessa hufvudvilkor, så är klart, att alla utefter banan befintliga skogstillgångar efterhand hopsamlas invid banan på de punkter, som äro tjenliga för anläggning af större Jernverk; har banan derjemte den utsträckning att den nalkas eller berör skogstrakter och flottleder, som ännu icke äro medtagna af sekellångt begagnande, såsom i våra bergslager är händelsen, så kunna äfven kolen derifrån medföras till de invid banan varande jernverken; ty det är icke svårt att förutse, att likasom hittills malmerna måste föras dit, der skogarne äro belägna, så komma efter en väl anlagd bergslagsbanas fullbordan träkolen deremot att uppsö malmerna, som å andra sidan böra tillgodogöras på det ställe, der vattenkraft närmast finnes. Det ligger i sakens natur att äfven bergslagsbanor måste anläggas så att de möta minsta möjliga lokala svårigheter såväl vid byggnaden som trafikeringen; i följd häraf är för banorna norr om Mälaren riktningen i norr och söder gifven, emedan alla vattendrag söder om Dalelfven söka sig väg till Mälaren. Samma riktning har ock trafiken hittills. Alla banförslag i öster och vester måste derför af dessa dubbla skäl vara mindre antagliga. Vi frukta icke någon motsägelse i dessa åsigter om den önskliga beskaffenheten af de banor, som, af den aktade insändaren kallade bergslagsbanor, äro ämnade att i främsta rummet gagna vårt bergsbruk. Låtom oss derför nu se till, huru de banor han föreslår öfverensstämma med ofvan uppkastade vilkor! Öfver den så kallade Mälarebanan från Stockholm till Westerås hafva vi redan gifvit vårt omdöme. För bergsbrukets bästa är den för närvarande af ringa eller ingen betydenhet. Om det från Köping utgående systemet är deremot nödigt att vara vidlyftigare, emedan den värde insändaren deruti anser sig hafva funnit eri lösning af jernvägsfrågan, som bör tillfredsställa minst sex ergslager. Vi bekänna då öppet vår oförmåga att finna någon rimlig grund att förändra den nuvarande Köping—Uttersbergsbanan från en smalspårig till .en bredspårig bana, lika litet som vi kunna finna dess utsträckning öfver Bockhammar och Norberg till Avesta betingad, hvarken af behofvet för denna trakt af lättad kommunikation, ej helleraf svårigheten att den förutan tillgodögöra Norbergs malmfält. Heädströmsverken fafva sina tillverkningar baserade på helt andra malmoch tackjernstillgångar, Fernaverken ega redan genom jernväg från Åmänningen till Trummelsberg en lätt förbindelse med Norberg och Strömsholms kaval. Någon koncentrering af alla dessa verk kan icke särdeles hefordras genom vägens utsträckning från Uttersberg åt nyssnämnde håll, och hvar och en som känner förhållandena vet mer än väl att den utsträckning, som af Köping—Uttersbergsvägens målsmän önskas och redan är undersökt, sträcker sig rakt norr ut förbi Riddarhyttan, Malingsbo och Björsjön upp till Ludvika. Att direkte uppnå Grängesberget, nedra Sverges Gellivara, såsom insändaren förmenar skulle låta sig göra öfver Baggå, Malingsbo, Järsjöbo, Nyfors, sjörsjön, Hellsjön och Klenshyttan måste för hvar och en som känner dessa trakters naturbeskaffenhet anses nära nog outförbart, och insändaren har sjelf, genom att på annan väg förbinda Köping ttersbergsbanan med Frövi—Falubanan och Gränesberget, sörjt för att ett sådant företag är och blir obehöfligt. Återstår således af insändarens förslag endast vägen från Uttersberg eller Bernshammar öfver Ramsberg till Nya Kopparberget för att der träffa Frövi-—Falubanan, den bana, som hittills åtnjutit ett rättvist anseende för att i högre grad än alla andra blifva af gagn för svenska bergsbruket, ett anseende sominsändaren till och med icke i sin artikel sökt att rubba, ehuru han ansett det passa i sitt system att af denna bana blott bibehålla delen från Nya Koppårberget till Ludvika. I sanning, man kunde vara färdig att påstå, att den värde insändaren är långt mera fiendtlig mot Frövi—Falubanan, än sjelfva Stockholms stadsfullmäktige, hvilka han anser mot densamma hafva afgifvit ett misstroendevotum.. Vi deremot hysa den tillförsigt till dessa hrr fullmäktiges klokhet och insigter, att de tvärtom böra inse, huru stor fördel Stockholms handel och industri bör kunna hemta af ett blomstrande bergsbruk utefter Frövi— Falu-banan, och att denna bana ingalunda kan komma att förorsaka inkräktning på Stockholms håndelsområde, förutsatt att Stockholms köpmän äro vakna, utan tvärtom, emedan den går i den såmla trafikens riktning och mynnar icke mer än 3 d 4 mil från Mälarstäderna Arboga och Köping, hvilkas hamnar alltid komma att uppsökas af bergslagernas tunga produkter. Om vi icke fruktade att blifva alltför vidlyftiga vore här just rätta stället att utförligt visa, att just FröviFalubanan i hela dess utsträckning, således icke stympad till Hoved og Halev, är den bergslagsbana, som framför alla andra banor utan undantag lofvar att skänka svenska bergsbruket len största uppmuntran och som bäst öfverensstämmer med, de af oss framlagda principer för bergslagsbanor. Vi anmärka här endast, att af hela Sverges 220 i gång varande masugnar äro 45 stycken, som tillverka ungefär en fjerdedel af allt ackjern, belägna inom denna banas område och således kunna koncentrera sina :tillverkningar vid lensamma, att vid 30 stångjernsverk beredes en ittondedel af allt stångjern, att vid denna bana iro belägna 4 af landets 10 kopparvark, nästan rela rikets blytillverkning, samt att utom ädlare netaller finnas utefter banan outtömliga lager af ernmalm af den mångfaldigaste godhet och beskaffenhet, som redan nu med deras blott till orsens behof inskränkta afsättning likväl lemna en jerdedel af rikets hela jernmalmsbrytning. Månne landet länge kan ha råd att låta så stora ricedomar ligga nästan ofruktbaral! Månne icke det kogrika Norrland och Öfre-Dalarne en gång skola å ögonen öppna för de källor till förkofran, som senom Frövi—Falubanans fullbordan komme att fven för dem öppnas? -: 4. ÅNDR oo Re