Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

Jo, ger ni, Eva är ofta sjuk och för att para tid går mr Templemore uppför trapvan till skolraommet, eller kommer Dora ned ör att tala med honom. Annars vore det n så lång omväg; men som sagdt, John skulle säkert inte tycka om det. Mrs Logan såg först förvånad och sedan öraktfull ut. Ah, prat, sade hon; det der har ni lrömt.; Jag tror det inte.x Har jag drömt det, hvasa? ropade mrs Luan. med plötslig vrede och skakade på hufvudet åt Florence. Drömde jag om att ni öfvergaf Paul; hvasa? Det.skulle verkligen inte förvåna mig, om ni äfven ville berätta mig, att det inte åskade i natt och att jag inte såg den der blåa lågan, då jag var uppe hos Dora. Mrs Logan tog ett steg tillbaka och såg så bestört ut att mrs Luån genast lugnade 16 Hon jemnade sin rynkade panna — och 0gE Jaså, min kära Florence, återtog hon, ni är inte rädd, säger ni? men hi kan ju för ro skull en gång se efter om det inte finns en trappa i skolrummet. . Florence var icke genast i stånd att svara; hennes gom kändes torr och brännande. Irappan var en bekräftelse på mr . Templemores brottslighet — på detta sätt kunde han ju ha möten med Dora utan att tjenstfolket behöfde veta det. Han behöfde bara så öfver förstugan för att från sitt arbetsrum komma in. i skolrummet. Han kunde passa på ett gynnsamt tillfälle eller skaffa ig ett sådant utan att upptäckas och om Dora ej kunde komma ned till honom, kun: le han gå upp till henne under. den särdeles ämpliga förevändningen att Eva vore sjuk. Ja, så förhåller det sig, tänkte hon; så förhåller det sig — hon hoppas att en dag