Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

ur stånd till en stor eller heroisk känsla, och dock skulle hon lida som om hon hade varit en storsint hjeltinna och skulle offras så grymt som någon oskyldig Iphigenia: Men den grekiska prinsessan öfverlemnade sig sjelf åt knifven och tänkte aldrig på någon hämd; men mrs Logan var böjd derför, och ehuru hon var alltför kortsynt för att icke genast falla i den utlagda snaran, var hon dock listig nog för att dölja sin törst och lärgtan efter hämd. Mrs Luan blef visserligen icke det ringaste narrad af Florences låtsade klentrogenhet; men som hon endast varen envis och skonslös qvinna och alldeles icke slug och skarpsynt, kunde hon icke-läsa i mrs Logans hjerta, och så föllo båda i hvarandras garn — och en svartsjuk ung skönhet, lika enfaldig som hon var vacker, samt en sjelfvisk, inskränkt qvinna, hos hvilken länge närd sjelf kärlek nästan hade öfvergått till vansinne kommo att afgöra en stolt oskyldig ung flickas öde och höllo Les Roches -herres vä eller ve i sin hand. Hvarföre tillåter ni honom behandla Dore så der? frågade mrs Luan buttert: Hvarföre lägger ni er inte emellan ? Mrs Logan skrattade. Dora kan taga vara på sig sjelf — och för öfrigt menar han ingenting ondt. Ja, men John skulle inte tycka om det — jag är säker om att John inte skulle tycka om den der trappan i skolrommet ag för min del gör det åtminstone inte. ett ögonblick förstod mrs Logan allt eller trodde sig åtminstone förstå det. Mrs Luan anklagade sålunda till hälften sin niece derföre att hon var svartsjuk på mr Templemore för Johns skull, och tack vare denna svartsjuka, skille den enfaldiga qvinnar kunna förmås att omtala alltsammans. Hvilken trappa? frågade hon likgiltigt.