Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

t,bindelse med ett enda gruffält och att blot ) några få jernbruk och det först på allra sista tide r vunnit förmånen att af dem beröras. Genom si : förbindelse med Köping—Hult och Nora—Ervall t banorna, hvilka banor äro de, som hittills förnäm febrak underlätta emeller obetydligt bruksdriften i sö dra Nerike, genom att från Nora bergslag tillför n , dervarande bruk malmer äfvensom träoch stenko från andra aflägsna orter. Att malmen i och fö sig dyr på grufbacken (malmerna i Nora bergsla;j I kosta i brytning från 25—40 öre pr centner) likvä g I för dessa jemförelsevis väl belägna bruk blir gan n ska dyr, är lätt att inse, då man betänker att den 1 ) samma, innan den uppnår Nora station måste förs med dragare forslas I å 2 mil. Så mycket mer: uppmuntrande är att se den utveckling af bruks ) handteringen, som denna kommunikations öppnande å några få år verkat, och om man vill göra klar ör sig, hvilken trafik. en bergslagsbana förmå; skapa, så är exemplet af Nora—Ervallabanan gan ska slående. Dess trafik har nemligen på 10 nära tredubblats. Vid den egentliga Köping—Hultbanan äro blott 3:ne mindre jernbruk belägna, men äfven denn: bana, hvårs trafik numera sträcker sig efter 8. I mils jernväg, leder icke förbi något enda gruffält vw! Köping-Uttersbergsbanan, särskildt afsedd för brukshandteringens lättande, befinner sig likväl samma ställning som de föregående omtalta banorna. Den utgör en got utfartsväg för tillverkI ningarne från bruken vid Hedströmmen, men närmar sig icke något betydligare malmfält på många ; mils afstånd och det kan således svårligen bli fråga -J om någon betydligare malmtransport på densamma. Gefle—Dalabanan egentligen beräknad för trä varurörelsen från Dalarne till Gefle liknar fullkom1 ligt i afseende på bergsbandteringen de förenämnde banorna. Icke ett enda målmfält och blott ett och j annat jernbruk. finnes utefter denna 8,6 mils långa jernväg. 1. Bibanorna i Skåne och Westergötland gagna af Tlätt förklarliga skål icke i minsta mån landets bergsbruk. Återstå således blott de små jernvägsstumparne i Wermland, Dalarne och Westmanland ; till större delen afsedda att underlätta malmtransport gagna de jernhandteringen mer än hela det andra jernvägsnätet, men deras ringa utsträckning för att de förnämligast äro af mera lokalt gagn och kunna icke i någon väsentlig mån medverka till handteringens utveckling i stort. I sammanhang härmed vilja vi äfven från jan handteringens synpunkt taga i betraktande huru det förhåller sig med de: jernvägar, som nu äro under anläggning, äfvensom de hvilka vänta att genom statsmakternas beslut i den närmaste framtiden blifva byggda. Man kan då tryggt, påstå att den Nordvestra stambanan genom Wermland blott i högst ringa grad kommer att underhjelpa detta lands jernhendeering. Genom banans förhastade dragning öfver Carlstad aflägsnades den så långt som möjligt från malmfälten och de trakter af vestra Wermland, som den genomlöper, äro redan genom kanaliserade vattendrag, gående i samma riktning som jernvägen, ganska väl lottade i kommunikationsväg. Dervarande jernbruk transportera redan nu med lätthet på sjöväg sitt tackjern och utföra sina produkter. Helt .annan nytta skulle denna stambana hafva gjort jernhandteringen, om den blifvit lagd så att malmoch koldistrikten blifvit med hvarandra förbundna. Östgötabanan är bestämd att framdragas öfver detta landskaps slättbygd ocHingen lärer af denna fan vänta sig någon särdeles vinst för vårt bergsruk. Kommer så i ordningen den :s. k. norra stambanan, om hvars sträckning så mycket är taladt och skrifvet, utan att man derföre med insändaren kan instämma uti, att någondera sträckningen ligger i själtåget, då hvår och en af dem har mycket som talar för sig och representationen ännu icke fattat sitt beslut. Med insändaren vilja vi dock gerna antaga, att Upsala—Geflebanan har mera utsigt för sig än dess medtäflare. . Den passerar i närheten af Dannemorafältet, genomskär norra Uplands och södra Gestriklands skoprikaste trakter samt öfvergår Dalelfven på en puukt, der outtömliga vattenkrafter lemna tillfälle att koncentrera en jerntillverkning i öfverensstämmelse med handteringens behof och tidens fordringar. Den uppfyller således i väsentlig mån, hvad man af en bergslagsbana kan fordra. Vi öfverensstämma fullkomligt med insändaren i den väl motiverade förkastelsedom han uttalar öfver det förslag, som Stockholms stadsfullmäktige utkastat till en bergslagsbana, sträckande sig öfver Stäket och Sevalla. genom Norberg till Smedjebacken (vi vilja i likhet med insändaren kalla den: Stockholm—Wessmanbanan); men på samma gång kunna vi icke annat än finna att många af de skäl, som han framkåstar mot Stockholm-—Wessmanbanan äfven gälla mot den af honom ifrigt förordade banan Stockholm—Westerås. Denna sistnämnda banas sträckning längs efter Mälaren är sådan, att den alltid skall råka i kollision med sjöfarten under minst 7 månader af-året i. likhet med jernvägstrafiken mellan Stockholm och Upsala, och man kan af samma skäl förutspå om denna bana, hvad som insändaren yttrar om Stockholm—Upsålabanan, nemligen att den skall blifva mycket lättskött i följd af bristande trafik,. En Stockholm—Westerås-bana kan omöjligen framkalla någon afsevärd utveckling af vår industri och detta måtte väl ändå hädanefter böra blifva grundtanken vid våra jemnvägsanläggningar; sedan nu för mellersta och södra Sverges resenärer stambanor så lämpligt äro anlagda. Vi tro derför att det utan alltför stor olägenhet gerna kan anstå med denna sammanbindningsbana, deremot förorda vi utsträckningen af Köping—Hult-banan till Westerås, hvilken stad såsom ändpunkt då icke behöfver fruktaå någon konkurrens i sin spanmålsbandel, men genom jernvägen blir satt i stånd att lättare än hittills förse Sverges vigtigaste bergslager med spanmål, från de mest sädesproducerande trakterna af Westmanland och Upland. -Westerås hamn är också i långt högre grad än Köpings tjenlig för jernskeppning på Stockholm. Men om Stockholm med eller utan uthamn skulle kunna vintertiden blifva en sådan. exportort för svenska jerneffekter på Ryssland, som det för insändarens inbillning hägrar, då medgifva vi gerna att en direkt jernvägsförbindelse med Stockhölm från Westmanlands och nörra Nerikes bruksdistrikter är gagnande; men till dess : detta sker göra vi säkerligen klokast uti att till en början sommartiden skaffa oss en betydlig export åt detta land. En annan fråga blir i nyssnämnda fall, huruvida det icke vore skäl attåterMpataga frågan om en jernwvägs dragande öfver älaren vid Qvicksund-för att dermedelst råka vestra stambanan och vinna en beqväm väg tilll: Stockholm, men härom behöfva vi för närvarande : icke ingå i någon undersökning. Vi hafva nu. i möjligaste korthet redogjort för l: det ringa direkta inflytande redan byggda elleri. under byggnad varande stambanor och dermed sammanhängande enskilda banor utöfva på vårt! bergsbruk, och resultatet af denna nskning är i sanning icke upplyftande för jernhandteringens vänner. Vi vilja nu underkasta det förslag till bergslagsbanor, som den ofta omnämnde insändaren uppkastat, en närmare granskning, men nödgas på förhand framställa de vilkor och förhållanden, under hvilka vi anse att bergslagsbanor böra anläggas, nemliger sådana banor genom bergslägerna, som kunna i stort komma att gagna bergsbruket och i betydligare mån medverka: till han rn fe ER j j j