Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

Iman i dessa dagar förnummit, att SDecemberfonden verkligen lefver och att den stigit till 69,832 rdr 14 öre, hvaraf 50,000 rdr äro placerade i inteckningar mot sex procent ränta, naturligtvis goda inteckningar, förmoda vi, eharu stadsfullmäktige icke ännu upplyst subskribenterna något närmare om den saken, lika litet som de talat om hvilka obligationer inköpts för 19,000 rdr. Dessa upplysningar aflemnas väl i sinom tid, hoppas man i staIden. Gud gifve man kunde hoppas, det enI skilda, rika och välgörande personer också gåtvo en skärf då och då till det goda änamålet! Den nyligen aflidne kammarherren I W. Benedicks har i lifstiden donerat nära en half million till välgörande ändamal. Hans minne skall lefva 1 ständig välsignelse hos Joss, men välsignelsen skulle icke varit mindre kraftig, om den ädle menniskovännen skänkt några tusen äfven till en högre bildningsanstalt 1 hufvudstaden. Om ett par af de rikast donerade välgörenhetsinrättningarne erhållit något mindre, än hvad nu blef fallet, skulle de väl icke derigenom hafva lidit särdeles mycket. Så tycker jag åtminstone, och det är flera andra som tyeka detsamma. Kammarherren Benedicks dispositioner kunna icke göras om, men det är ju möjligt att Sverge eger ännu flera rika och frikostiga medborgare, som kunna tänka på vigten af att rikets hufvud stad erhåller en sådan högre bildningsanstalt, som afsågs, då Decemberfonden bildades. Vi ämna icke, såsom t. ex. Charles Fourrier gjorde, när. han ämnade grunda sin första phalanstöre, sitta hemma en viss timma på dygnet för att vänta på den menniskovän, hvilken skulle komma och erbjuda den första millionen; men nog skulle vi blifva glada, om en sådan kom och öfverraskade oss, icke med en million, så stora anspråk hafva vi icke, ej ens med en half, dock åtminstone med en vacker donation, som kunde hjelpa RR Decemberfonden och hvad i landet för öfrigt kan komma att samlas. Den ädle medborgaren skulle framåtskridandets vänner egna sin varmaste hyllning, sin starkaste vänskap, sin obegränsade tillgifvenhet, och det är ju möjligt han kunde få Vasenx. Nordstjernan vågar jag icke lofva honom. Den atter för högt. Kanske att vi kunde skaffa honom på köpet en pillis. quorump ete. Under det vi vänta på den ifrågavarande bildningsanstalten, causera herrar doktorer ganska flitigt i de olika katedrarne i vetenskapsakademien, slöjdskolan och å börsen. . Jag måste erkänna, att det största auditoriet finnes der tillträdet är afgiftsfritt, fastän jag har trott ätt man skulle sätta mesta värdet på det som icke skänkes bort. Föreläsningarne i vetenskapsakademiens nya hörsal kunde hafva varit talrikare besökta både för det förtjenstfulla ändamålet och för sitt eget värde. Det är blott en liten, men vald samling, hvilken der infinner sig. Jag vill visst icke förringa värdet af de andra föreläsningarnes pali , tro icke det, hr redaktör, men publiken i vetenskapsakademien förefaller mig dock såsom gräddan af de nus varande auditorierna i Stockholm; Det är något distingueradt hos den publiken, och dess .qvinliga del följer de intressanta föredragen med en uppmärksamhet, som icke behöfver sekunderas af något sticktyg. Jag har icke sett en enda:stickstrumpa under åhörandet af föredragen om Leonardo dö Vinci, om lifvets enklaste förmer och om nationalitet, och folkbildning. Annat är det på musikaliska akademiens föreläsningar. er anse damerna sig böra, jag villicke säga distrahera sig, men ändock någon smula lifva sig med: virknålen. Det erinrar mig om vissa småteatrar i Tyskland, der den manliga de len af publiken delar sin uppmärksamhet mellan ölmuggen och skådespelet på scenen, under det frontimmersafdelningen delar sig mellan: stickstrumpan; skådespelet och ölmuggen. Vi återvända till vetenskapsakademien, i hvars vackra, luftiga och väl upplysta hörsal: man , befinner. sig utmärkt. väl, synnerlifen som man vet att man med sin riksdaler idrager till folkhögskolors upprättande i vårt land. Det är att förmoda, det professör N. J. Andersons föredrag nästa måndag. .kommer att .ditlocka större åhörareantal, än wid dr C:.von Bergens föreläsning i denna vecka, då så många konkurrerande omständigheter inträffat istaden. Professor Anderson kommer att behandla ett ämne af största vigt. Han skall föreläsa om Darwinismen, d. v. s. dedlära, som söker visa att jordens utvecklingshistoria är ieke historien om våldsamma revolutioner, som då och då begraft de på vår planet lefvande varelserna, utan historien om den successiva utveeklingen, hvilken ännu i dag fortgår. f Vi sade att våra doktorer causera i katedrarne och hoppas att de aktade föreläsarne icke fatta fr öfver det ordet. Det är verkligen ett vetenskapligt eller konsthistoriskt causerie af bästa slag. Det ligger i tidsandan, som vill. popularisera, mnivellera; demokratisera, göra lätt och tydligt, fördela små portioner, hålla tillgängligt åt alla. Causeriet öfvergår äfven till predikstolen. Den. prest, som kan bjuda på det intressantaste andliga causerie, samlar numera omkring sig det största antalet åhörare. Tyvärr äro dessa andliga causerier likväl sälan intressanta. Man får höra sådana, hvilka ill formen äro vida att föredraga framför let gamla odrägliga predikosättet med less falska och onaturliga deklamation, men som till innehållet äro alldeles samma andas varn, utan förmåga att styrka och stadfästa det verkligt religiösa lifvet. Tänk om man kunde utbyta sådana causerier mot t.ex. en . föreläsning, eller låt vara causerie, af det slag, som docenten Dietrichsons förliden sön dagsafton i slöjdskolans, stora hörsal, eller professor Keys: för ett pär veckor sedan i vetenskapsakademiens lokal! Sannerligen jag ÅA ver RIVS SÅ dl 4 SN RE ÅL Ås RN KR