Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

skall följa er hem, och han skall aldrig behöfva få veta det ringaste.x Ja,. men pi. kunde., möjligen komma att tala om det, och om mr Templemore trodde att jag hade spionerat på honom, skulle han aldrig förlåta mig. det.: Hon såg så förskräckt ut vid tanken på att hon-möjligen kunde bli upptäckt, att mrs Luan hade svårt för att återhålla ett gap-. skratt åt heimmnes enfald. Liksom om hon skulle -vilja att deras plan blefve bekant. Ack, så löjligt att tänka sig. huru enfaldiga menniskorna voro — ochså troddede -alla att hon var dum och enfaldig — och det var det bästa af alltsammans: Var inte rädd, Florence! sade hon. i beskyddande ton. Han skall intefå veta det, såvida du inte sjelf talar om det för honom. Den stupida varelsen! den idioten! tänkteFlorence nästan Tppbragt. Hon tror minsann att jag skall komma och spionera och ömma mig endast och -allenast för hennes Sohns skull! Nej, om jag kommer och: det verkligen förhåller sig såsom hon säger, så må mr Templemore och Dora därra, och så må John eller hvem som helst annars gifta sig med henne, om han vågar! Nå, sade mrs Luan, vill ni kommäå och se? Det låg en slug :blick i hennes mörka ögon, som skulle ha varnat en förståndig qvinna; men-orden komma och se lockade Florence med oemotståndlig makt. Att kömma och se och förbrylla mr Templemore och förödmjuka Dora och drifva henne bort som en annan Hagar och öfverlista den .der öfvermodiga mrs Luan, som endast tänkte på sin dumma John — ja, allt detta var frestelserg hvilka hon ej kunde motstå. Likväl tycktes hon tveka, och det var endast ihed skenbar fruktan hon sade: Och mr Templemore får inte veta det eller hur?, (Forts)