Aftonbladet – 5 november 1868, sida 2

väl bemäktigat sig mrs Logans själ, förrä hennes hutvudvärk med ens var försvunnen Hon reste sig upp, fann att hon var alldele frisk, åt middag i största hast och ilade til Les Roches: ahorrskapet hade ännu inte ätit middag förklarade Fanny, som ljus och leende kon ut för att visa mrs Logan in. Men denns dam ville icke bli visad in; hon hade åte ondt i hufvudet och mådde så väl af at vara ute i fria luften. Ilvar var miss Cour: tenay?. I skolrommet? Nej, miss Cour tenay och miss Eva åto i dag tillsamman: med mr Templemore och miss Moore. Det var derföre att jag inte var härb tänkte Florence och vände sig bort, blossande af harm. Hon kände sig ätven förtretad öfver att mr Templemore icke genast kom u till henne, och hon vandrade upp och ned. trädgården, tänkande för sig sjelf: Har gör det med flit, eller Han stannar inne för att tala med Dora, medan mr Templemore, som icke visste att hon var der, var på väg till hennes boning. Men äfven om han vetat detta, skulle hon månne ändå kännt sig nöjd och belåten? Hon var vid det lynne då ingenting behagar och allt irreterar en. Ilon spatserade för skuggans skull, pära intill det gamla slottet. Dess massiva murar sågo både svala och starka ut, och dess långa svarta skugga spred sig långt öfver marken, med de koniska taken på dess torn och de långa skorstenarne på det låga taket skarpt aftecknade i klara, mörka linier, som förbleknade då de nådde den gröna ring af träd, som inhägnade blomsterträdgården. Men ehuru detta var både vänligt och vackert, och ehuru blommorna på rabatterna, rörda af en lätt vindflägt, dansade gladt i den nedgående solens jus, voro alla dessa behagliga detaljer af en odlad natur helt och