Aftonbladet – 4 november 1868, sida 2

aktig gråt och en förklaring, att hon; mr Logan, var ytterst olycklig. Men, min bästa Flörenteb, sade mr fem plemörfe mildt öch fattade hennes hand vinte kan du rå för det. Det stackars bar net är ensamt skull dertill; men man måst förlåta henne eftersom hon är ett barn. V äro oskyldiga och lida gentm henne mera ä; bon sjelf, Jag hade höppats att vi skull kunta tillbringa en del af sommaren här men detta sista försök Har utfallit alltfö olyckligty Vi måste stanna på Deenah, oc! Eva, miss Moore och hennes guvernant bl qvar på Les Roches. ; Ja, det är det allra bästa, inföll tnis Moore -helt ifrigt. Eva kommer nog at växa ifrån sin barnslighet Jag vill hoppas dei, svarade mr Temple more; men det låg föga Hopp i den tön, hvar med han sade det. . Jag måste hem, suckade mrs Logan oc tryckte handen mot pannan. Mitt hufvu värker, Jag skulle likväl ha önskat at stanna tilldess du kom tillbaka med dokto Petit.n Petit! utropade mr Templemore oc ryekte häftigt till. Gud förbjude att de omid någonsin måtte komma i Evas när et ln Hur kan du vara så fördomsfull? sad Florence; du vet ju att han var af så stc nytta för mig. Hvad den der andra angå så hatar jag honom — han har en så ohygg lig näsa och en så lång och mager hals det förvånar mig att du. kan hysa något för troende för honom. Mr Templemore såg halft road, halft förtre tad ut. Jag vetv, såde han, att då Petit lyck ligtvis sjuknade, blef du frisk. Jag vet äl! ven, att när du blir min hustru, skall aldr