Aftonbladet – 31 oktober 1868, sida 2

STOCKHOLM den 31 Okt. Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 23 Oktober. Bland till storthinget inkomna ärenden föredrogs för ett par dagar sedan en skrifvelse från en bonde vid namn Elias Olsen, hvari han på våra kristligt-lutherska vänners begäran förklarar, att rikets räddning ligger demoom hjertat, hvarför de icke kunna tiga; ty den Wegzelska förändringen i religionen frammanar den allsmäktiges hämnd, och de kunna ingenting företaga till -sannt gagn för riket utan att underrätta de högre uppsatte och öfverheten om saken 0. 8. V. Btorthinget beslöt enhälligt och utan debatt att lägga skrifvelsen till handlingarne. Någon tid före denna skrifvelses tillkomst försöktes från et: annat håll ett dylikt steg i samma riktning, i formelt afseende visserligen icke fullt så tydligt märkt med fanatismens prägel, men i verkligheten syftande mot samma mål. De män, som i alltysthet, men med fullt medvetande af sitt handlingssätts betydelse togo detta steg, voro två medlemmar af den teologiska fakulteten vid det norska universitetet. För främmande läsare torde det kanske icke vara öfverflödigt att tillägga den upplysande anmärkningen, jatt med den ofvannämnda Wexelska förändringen i religionen har skriftens författare menat detsamma, som eljest benämnes den rundtvigska riktningen, äfven kallad den kyrkliga åsigten, Det var denna samma åsigt, som den teologiska fakulteten i sitt uppträdande på embetets vägnar inför den studerande ungdomen försökte undertrycka genom att ålägga en examinandus, som ansågs luta till den, det straff, som det stod i fakultetens makt att diktera: nedsättning af betyget. Saken förefaller kanske på afstånd obetydlig, men den är det icke i sig sjelf, och dessutom har den fått en särskild. betydelsa-genom den uppmärksamhet; den har ådragit sig. Striden mellan. den kyrkliga åsigten och den — närmast efter Hengstenberg formade — ortodoxi, som. isynnerhet genom professor Gisle Johnson har blifvit denrådande vid det norska universitetet på de sista årtiondena, är af gammalt datum. Redan förut hade den nu aflidne pastor Wexels ytterst moderata grundtvigianism framkallat en storm af ovilja, från hvilken man ser en efterdyning i det namn, nyssnämnde bonde har gifvit den kyrkliga åsigten, då han karakteriserar den den Wexelska förändringen i religionen. Med full bestämdhet söndrade sig emellertid motsatserna först från hvarandra, när grundtrasten på 1850-talet började vinna större utbredning i Norge isynnerhet inom. skollärareståndet genom Ole Vigs inverkan, till en del också bland de teologiska studenterna och presterna, under det att på samma tid professor Johnson, mindre genom sinä skrifter än genom sin personliga inverkan både på lekmän och teologer, förvärfvade ett inflytande och kom att intaga en plats, som måste göra honom till sjelfskrifven ledare i striden mot den kyrkliga åsigten. Jemte honom stod professor C. P. Caspari, säkerligen efter P. A. Munchs död Norges lärdaste man, hvilken företrädesvis bekämpade grundtvigianismen genom att med en öfverväldigande lärdom bevisa ohållbarheten och oriktigheten i dess kyrkohistoriska hypoteser -— onekligen också dess svagaste sida. Kriget var snärt förkla radt, och i åratal har det blifvit fördt på det sätt, med ömsesidiga invektiver och ömsesidig förkättring, som är så väl bekant från hvar och en af kyrkohistoriens perioder. Men derjemte visade det sig småningom, att den kyrkliga åsigten har helt andra frukter ilifvet än den teologiska ortodoxien. Hvart grundtvigianerna kommo, förde de åtminstone med sig lif och rörelse, hvaremot ortodoxismen uppträdde r ett sätt, som Halft om halft -måste väcka skratt och förargelse — bornerad, rädd för ljus och frihet och framför allt fanatiskt herrsklysten, Man måste ha fört ex ordentlig dagbok öfver rörelserna: inom Vår kyrka under de sista 15 till 20 åren för att kunna komma ihåg alla dessa märkliga smådrag, i hvilka ortodoxismens rätta natur på ett så eget sätt trädde fram i dagen. Menhvem minns ändock icke summi theologi egen profetia i Skiens kyrka sommaren 1865 om verldens undergång — eller Kirketidendes: hot till det danska Dagbladet om Justitiens Forfölgelse, derföre att detta blad hade vågat drifva gäck med den minnesvärda trolldomshistorien på Jutland år 1862 — eller anfallet 1863 mot några skollärare i Romsdalen, hvilka på en söndagsutfärd hade tillåtit sig att sjunga en siciliansk hymn till madonnan — eller -missionsföreningen i Drammen år 1858, hvilken bestod af småflickor på en 10—11 år, och som blifvit bildad af en teolog, hvilken .dagen före en bal eller en komedi brukade intala sina lam att de gjorde honom en stor tjenst genom att icke gå dit — eller det sätt, hvarpå de första stegen till Lutherstiftelsens ppprättande togos — eller — ja, afsigten med brefvet var ju icke att uppsummera registret öfver de beskedliga menniskornas.alla synder mot det sunda förståndet och den sanna humaniteten. Den kyrkliga åsigtens anhängare voro emelertid icke sysslolösa. År 1857 grundlade de en egen organ Kirkeligt Folkeblad, som ännu utkommer, och i hvilken de förde ett outtröttligt försvarsoch anfallskrig, för att värna sin från så många sidor hotade exiStens. Förhållandet hade, såsom förut nämndes, redan länge varit spändt, men till öppen krigsförklaring kom dt först, då professor Johnson på våren 1857 vid. en. bibelläsning besagnade tillfället att uttala sig mot dem. som, om de också utvärtes förbli i kyrkans sköte, ja till och med äta hennes bröd, likväl begagna sin ställning i henne till att unna rr rr rar Nr rn nn Så tag. det då — jag är så tafatt, sönt du vet.