Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 3

TJUGOFEMTE KAPITLET, Mrs Logan anlände medan Dora var i trädgården med Eva och Fido. Miss Moore kom andlöst springande för att berätta dem nyheten. Hon hade hela vintern gått och burit på denna hemlighet, och det var henne nu en stor tröst att kunna få frigöra sig derifrån. Medan Eva fortsatte sin ek lyssnade Dora tåligt till loftalen öfver Florence Gale. Hon är den enda qvinna jag skulle kunna uthärda att se i min bortgångna systers ställe, sade med mycken värme miss Moore, hvars aktning för Evas blifvande styfmor icke så litet ökades af Evas ovilja mot henne, hvarigenom hon sjelf så mycket längre behöfdes för att se om barnet. Och så vacker hon är sedan ! fortfor hon. Ni skall säkert komma att riktigt beundra henne, miss Courtenay. Jag känner mrs Logan, och jag har känt henne i många år,, svarade Dora lugnt. Om hon hade förklarat att hon stod på förtrolig fot med det kungliga huset, skulle miss Moore kvappast kunnat bli mera förvånad än hon nu blef; men det var någonpg i Doras ton som lade band på hennes förtjusning, ty efter en stunds förlopp lemde hon Evas guvernant åt sina egna tanar. Eva låtsade ännu om ingenting — kanske hade hon icke ens hört hvad hennes tant bade sagt, eller kanske önskade hon glömma allt om mrs Logan. Det här är en skog, kusin Dora, såde hon, då hon kom in i den skuggiga delen af parken, och föreställ er nu att jag är Hlla rödkappam som skall till mormors stuga, ni vet; och föreställ er att vargen är der före mig, och att ni inte är här, kusin Dora, eller att ni, om ni är det, är en främmande