Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 3

FA len, uti Östergföprovinserna, lika väl son kejsardömets inre, genom russifierandet a alla främmande elementer eller ssnom verk liga reformer, under vissa förhållanden all. varliga, men ofullständiga, tveksamma oci oftå bedrägliga. Jag skulle vilja teckn: denna politik små, mest framstående drag få två eller tre punkter, der den är mes etecknande. Hvad skall det bli af Polen En nations rätt har hemlighetsfulla tpprät telser, hvilka endast framtiden känner. Ryss land smickrar sig med att nu kunna lös: detta smärtsamma problem uti fullheten a sin frihet och sin allmakt inför ett stum Europa, som blifvit likgiltigt för allt och allt resigneradt. Det fanns dittills i detta olyckliga Poler tvenne temligen åtskilda delar, det som Ryssland kallade vestra provinserna, de nord: vestra eller sydvestra landskaperna, och der del som en diplomatisk välvilja betecknar med namnet konungariket Polen, De vestre provinserna ha, såsom man väl vet,förlänge sedan ansetts införlifvade med kejsardömet och män erinrar sig, att en ukas af den 22 December 1865 hade, i tydlig afsigt att göre detta införlifvande så definitivt som möj igt påbjudit att alla gods, tillhöriga de i der sista resningen mer eller mindre komprometterade polackarne, skulle säljas inom två års förlopp, ått endast rättroende ryssar kunde få förvärfva sig dem, och att i allmänhet inga polack hädanefter kunde bli godsegare : lessa provinser. Det var lätt att se at detta var .en lika våldsam som overkställba åtgärd, ledande till en allmän expropriatior af statsskäl, det vill säga till en verklig socialistisk handling. Det har också händi hvad man kunde förutse. Den ryska administrationen har utan tvifvel gjort allt för att påskynda denna våldsamma egendomsomflyttning; den har stiftat ett bolag, bestämdt att gynna förvärfvandet af egendom i de vestra provinserna och åt detta bolag gifvit ett understöd af fem millioner rubel Tidningarne, ha tusende gånger stött i trumpeten för att locka den ryska smikenheten till denna stora marknad. Man har emellertid icke ens lyckats till hälften. De tvenne åren voro förlupna med 1867 års slut; få egendomar ha blifvit sålda, antingen genom omöjligheten å de. internerade, deporterade eller landtflyktige egarnes sida, eller också i prist på Köpare, och styrelsen har stannat i esittning af. en massa egendomar som fallit under statens seqvester. Hvad skall man nu göra? Skall man utbjuda dessa egendomar, lika löjliga värden, till 2 rubel, till 8 rubel, såsom man redan sett exempel på? skall styrelsen helt enkelt skänka dem åt embetsmän, såsom man ofta föreslagit? Sålunda har man å ena sidan mer eller mindre komprometterade egare, autokratiskt plundrade af nationalitetsskäl — å andra sidan egare, som äro ruinerade genom godtyckliga pålagor, som följa på hvarandra, genom följderna af bondeemancipationen, sådan den är, och genom minskningen af arbetet! — Sådan är situationen, detta är hvad den af Muravief invigde, af general Kaufmann i tvenne år tillämpade och af general Baranof sedan år 1866 fortsatta politiken, och det är detta som slutligen framkallat klagoskri äfven från sjelfva de ryska egarne, som känt sig drabbade i sina intressen, i sin trygghet och säkerhet, lika väl,som de polska egarne, ng Konungariket Polen lyckades dock hittills ungdå en föllständig, russifiering och behålla en sista tryggande kraft, ett sista tecken till nationalitet, uti en viss sjelfbestämmelserätt, som låg i dess institutioner: Mellan de så kallade vestra provinserna och konungariket fanns det ännu en viss. skilnad, en ideel gräns, vid hvilken regeringen i Petersburg tycktes stanna äfven. efter. uppresningen. Medan man till Weichseln öfverflyttade det ryska förfarandet i alla frågor rörande egendom, uppfostran och religion, gjorde man dock ännu min af att uppehålla ett sken af siejfbestämmelse, en särskild administration, för hvilken Warschau var medelpunkten, och som hade en kejserlig kommissarie till chef. Namnet konungarike:hade en betydelse, hvartill diplomaterna, då de voro i brist på annat, ofta togo sin tillflykt. Denna betydelse sxisterar icke mera. Nu försvinner namnet; 4 Mn två åren ha saken sjelf förunder. de Blsra . svunnit i all hemliga. O dag för dag, under allt öfverväldirussifleringens fortfaranae, tatide ih ae fn Efter slutet. af år. 1866 började em följd af handlingar, hvilka atgrepo de sista förskansningarne, och hade till mål, att; såsom man sade, helt och hållet sammansmälta konungariket Polen med Ryssland genom att upphäva den särskilda administration, som skilde ryska undersåter med polskt. språk från ryska undersåter med ryskt språk. Det var hvad man kallade att aflägsna en besvärlig och föråldrad sakernas ordning. En dag var det embetena som .sammansmälte i rikets allmänna styrelse; ep annan dag upphäfde en ännu vigtigare reform konungarikets flnanskommission, för att i Warschau endast qvarlemnå-en afdelning, som för framtiden skulle lyda direkte under finansministeren i Petersburg. På samma gång blef hela konungarikets styrelse fullkomligt ombildad genom en ny territorial-fördelning. I stället för 39 distrikt blef det 85, i stället för 5 guvernementer bildade man 10 med nya narin. Man ville för hvarje pris sönderbryta en gammal form för att göra en ny. Derefter kom det sista ordet helt enkelt och naturligt, och detta har nu blifvit uttaladt, En ukas har omsider undanröjt hvarje spår af särskild administration: Af:konungariket Polen existerar icke vidare den. ringaste skugga — i administrativt afseende menar. jag; det är endast landet vid Weichseln. Alla guvernörerna skola hädanefter brefvexla direkte med inrikesministern i Petersburg. Warschau upphör att vara en hufvudstad Pin att ondacst vara den viotivaste nrovins