Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 3

det brottsliga paret och hans.ansigte me verklighetens hela lif för hennes ögon. Eva, sade mr Templemore ännu en gång Men nu lade sig Dora emellan. Hon satte sig ned på bänken och tog. Eva i sitt knä I sitt hjertas innersta kände hon medlidand med barnet, och något af detta medlidand läste Eva i sin unga guvernants ögon, ty di Dora sade: förebrående, men med mera sorg. senhet än strängbet i sin ton: Eva! Eva År väl detta hvad du lofvade? brast Ev: at i gråt, tryckte sig intill henne och fram snyftade i bedröflig ton: d Jag — jag — är så ledsen -— men ja; blef — skrämd — jag kunde inte hjelpa det kusin Dora! Detta var visserligen en högst lam ursäkt men mr Templemore, som fann det bäst at nöja sig med den, sade vänligt: Det är bra, Eva — men uppför dig bättr en annan gång och bli inte rädd för ingen Ung. Eva hängde hufvudet utan att svara; och för att förekomma ett förnyande af dett: uppträde, tog Dora hennes hand, och sägand att det nu var tid för henne att gå igenon sin spelöfning, förde hon henne bort, åtfölj af Fido. : Fido också, utbrast klagande mrs Logan bvilken den nyckfulle hlla hunden aldrig bad gynnat med sin vänskap. Ja, Fido också, svarade mr Teplemöre halft road, men på samma gång halft led sen öfver Doras. välde. Miss Courtenay ä en Circe, hvilken alla djur älska och lyda. Dora tycktes emellertid gifva sin elev er liten tillrättavisning. Mr Templemore såg barnet se upp, son om det båd om förlåtelse, och Dora lutad sig ned och kysste det, och derefter fort satte de sin gang. Han bet sig i läppen