några af dess känslor. För hans skull had Florence varit henne kär, För hans skul hade hon hyst välvilja för denna flyktiga lilla varelse, och fastän han hade blifvit s grymt förorättad, kunde hon dock icke änn betrakta henne helt och hållet med köld. enna qvinna hade, sådan hon var, utgjor en del, tyvärr en alltför stor del af henne brors bjerta; huru kunde väl Dora förgäts detta och hysa agg emot henne, derför at hon inom få veckor skulle bli mr Templemores hustru? Jag vill inte vara orättvis,, tänkte hor med klappande bjerta. Jag vill inte var: låg. Men ehuru hennes helsning var vänlig, va den likväl icke glad. Detta märkte likvä icke mrs Logan. Hon var icke mera klar synt än hon hade varit. Hon var fullkomligt belåten med Doras mottagande och lu tade sig ned för att kyssa Eva, som stoc stel och stom och rentaf glömde att hon va den lilla rödkappan. Men om vargen sjel hade kommit för att sluka henne, hade hor j kunnat uppgifva ett mera genomträngand: ri eller rygga tillbaka med större brådsk: in hon nu gjorde vid denna erbjudna smek ning. Dora, som nu för första gången såg el lylik häftighet hos Eva, blef i hög grad öf verraskad. Mrs Logan såg ut som om hoi varit nära att gråta, och mr Templemor blef blef af vrede. Eva, sade han nästan strängt; kom hi och bed mrs Logan om förlåtelse. Men Eva blef stående och stirrade på mr Logan med ett lidelsefullt uttryck af afsky Hon såg ut så som Dora hade sett henne far se ut den gång då han upptäckte at Dubois hade bedragit honom; och likhete var så stor, att den ställde dagern, rummet