Aftonbladet – 27 oktober 1868, sida 2

belägenhet, som ilångliga tider ofta nog ställt dem i paritet med tiggare, medan prelaturen frossade af de orimligaste inkomster: erkebiskopen af Sevilla hade 3 mill. realer årligen, fyrtio dervarande domherrar hvar sina 40,000, tjugnen andra hvar sina 20,000, tjugu prebendarier hvar sina 30,000 realer. Den lagskipning i högsta instans, som påfliga nuntiaturen utöfvat öfver hela spauska presterskapet, afskaffades; den för rättsordningen hinderliga, men för tjufvar och mördare gynnsamma kyrkliga asylrätten begränsades, och inqvisitionen tillhölls strängeligen att ej lägga sig i annat än trossaker. En betydlig minskning af ordenspresterskapet egde ock rum under denna tid, nemligen från 112,000 år 1749 till 74,000 år 1787, samt af klostren, som sistanförda år voro 3189 mot 9000 i sjuttonde seklet. Flere erkebiskopar och biskopar — dessa voro i allmänhet fromma, värdiga män, hvaremot allt hvad domherrar hette voro beryktade såsom den äktenskapliga trohetens vådligaste fiender — verkade genom. teoretiska anvisningar och praktiskt föredöme, med erkänd framgång, att höja predikoembetet ur dess förfall och profanering. Äfvenså började yesterskapet intressera sig för folkets angelägenheter, för samhällets allmänna behof — gjorde betydliga uppoffringar ej blott för hospitaler o. d., utan ock för industriella företag, hamnanläggningar, åkerbrukets lyftning m. m. Rättrogenheten herrskade orubbad i statsstyrelsen, som sålunda på intet sätt oroade eller utmanade, utan tvärtom för sina syften vann de kyrkans målsmän, som hade öga och hjerta för landets behof. Väl modererades betydligt inqvisitionens framfart: under Ferdinand VI:s trettonäriga styrelse hade den bränt 10 personer lefvande eller in effigie och skickat 170 till galörerna, medan deremot under Carls åtta och tjugu regeringsår blott 4 kättare pliktade med lifvets och 56 med frihetens förlust; — den sista auto da fö egde rum 1781. Men åf denna minskning får ej slutas, att regeringen i trossaker hyllade den på denna tid i Europa kringsiggripande fördragsamheten. Bekant är förfarandet mot den frejdade, högtförtjente don Pablo Olavides, grefve Arandas förtrogne och sekreterare, Rousseaus vän, ledaren af den tyska kolonisationen i Sierra Morena: han anklagades att hafva sagt, att himmelen stode öppen äfven för andra än katoliker, han hade bestridt underverken och ätit kött på fredagen; sådant var ej att leka med, sjelfve justitieministern Roda lemnade honom åt sitt öde, och han dömdes till ätta års botöfning i ett kloster, hvarifrån dock hans vänner hjelpte honom att undkomma till Frankrike. I närmaste samband med de kyrkliga reformerna stå bemödandena att nydana den offentliga undervisningen och fattigvården. I 1767 års reglemente för de nyss antydda tyska kolonierna i Sierra Morena förbjöds grundandet af lärda skolor och kloster, men föreskrefs att å hvarje ort en! folkskola skulle atrustas med sådana tillgångar, att hon kunde kostnadsfritt meddela den för hvarje barn obligatoriska undervisningen, och i ett reskript från Castiliska rådet 1771 lästes den i Spanien hittills icke hörda satsen, att ungdomens uppfostran genom elementarlärare är den vigtigaste grenen af en stats förvaltning. Universiteterna arbetade med händer och fötter mot hvarje reformförsök. Deras professorer voro i främsta rummet kyrkans män och drögo af kyrkoembeten sin förnämsta inkomst; deras läror och lärometod voro lika föråldrade. Vid de förnämsta universiteterna bestodo rikt doterade kollegier, hvilka med den mest fulländade nepotism höllos öppna blott för de rika och förnäma, som äfven efter de 8 stipendiiårens slut qvarstannade såsom hospitanter medan de väntade ett fett embete; de förde ett yppigt lättingslif, medar mängden af alumnerna framsläpade en ytterst betryckt existens, studerande vid lampskenet från helgonbilderna, tiggande. eller genom uppassaregöromål förtjenande sitt knappa bröd. En storm af angrepp reste sig från alla de i oefterrättligheteas bestånd intresserade mot plånen att ingripa i detta oskick; men efter noggranna undersökningar lät regeringen ombilda kollegierna i enlighet med deras ursprungliga ändamål att tjena skickliga och obemedlade lärjungar, bemödade sig att åstadkomma förbättrade studiiplaner och att få lärostolarnå besatta med dugliga personer. I jesuiterkollegiet i Madrid grundlades en filosofisk fakultet, der omsider naturvetenskapen fick .sin tillbörliga, plats. Den censur, kyrkan utöfvat öfver alla böcker, fråntogs henne och uppdrogs åt Castiliska rådet; den befängda boktaxan, som med sina orimligt låga pris gjorde bokförlag till en roinerande affär, upphäfdes; medan inqvisitionens tjenare förlorade, erhöllo deremot sättare, tryckare, stilgjutare befrielse från krigstjenst; polisen tog under sin uppsigt den usla l. hitteratur, som spriddes, af munkarne: profetior, visor för blinda sångare, och annan tvetydig vitterhet i tiggeriets och vidskepelsens. tjenst. Om ock den af Ensenada såsom Spaniens olycka betecknade tröghet, hvilken undandrager sig att utföra hvad styrelsen bjuder, ej kunde i ett slag undanrödjas; om ock en god del af reformarbetet strandade på de underordnadetjenstemännens okunnighet, oduglighet och korruption, så stodo emellertid i spetsen för ärendena män, hvilka, så långt eras ögon och armar räckte, åtminstone gjorde sitt bästa för att gifva kraft åt sina beslut. Då finansministern Squilaci — förut abbot i Genova —1760 stadgade, att sopor och smuts ej finge, såsom dittills, dag och natt kastas ut på gatorna, och ålade hvarje husegare en noggrann renhållning, sökte man försvara osnygghetens vördnadsvärda privilegium genom åberopande af ettläkare-utlåtande från den habsburgska tiden: att Madrids tunna luft skulle medföra de farligaste sjukdomar, om den ej tempererades af den La mm MM