Aftonbladet – 27 oktober 1868, sida 2

han oanfäktad upprätthålla mot påfvemakten. När han besteg Spaniens tron, hade han genomgått en grundlig skola under sin tjugutill tretioåriga regering först i Parma, sedan i Neapel, med en rådgifvare sådan som den florentinske statsrättsläraren Bernardo Tanucci, en af. adertonde århundradets utmärktaste statsmän. Han dröjde ej att inskärpa den redan i 1737 års konvention med påfven bestämda, men sedermera ouppfyllda beskattningen af egendom, som tillfölle kyrkor och kloster; han skyndade att påbjuda, att ingen påflig skrifvelse finge offentliggöras eller verkställas i Spanien utan statsmyndighetens bifall, hvarjemte inqvisitionens rätt att förbjuda böcker inskränktes. Derefter följde den stora hufvudfrågan om inskränkning af kyrkans ofantliga besittningar, till hvilken vi härnedan återkomma. Efter någon tids vacklande bestämdes konungen genom det isynnerhet af jesuiterna anstiftade, farliga upproret 1766, att beträda den oböjliga reformpolitiks bana, som skulle kröna hans namn i historien med ovansklig ära. Nu var ögonblicket kommet för den energiske och ärelystne grefven at Aranda, som i stället för en svårt komprometterade biskopen af Cartagena nämndes till president i Castiliens stora råd. En kommission, med Arandaoch Campomanes i spetsen, förordnades att undersöka anledningarne till upproret och den fortfarande agitationen genom paskiller och regeringsfientliga rykten. Kommissionen, som spårade upphetsningens och upprorets trådar tillbaka till det jesuitiska lägret, föreslog jesuiterordens upphäfvande och indragning af dess egendom i hela monarkien. Sedan konungen öfver detta utlåtande rådfrågat en ny komite äfvensom åtskilliga prelater, beslöt han den 27 Febr. 1767 Jesu sällskaps förvisning och indragning af all dess egendom. På en dag grepos medlemmarne öfver hela riket och fördes derpå till kyrkostaten; icke en hand rörde sig till deras försvar. Det utmanande monitorium, påfven i början af följande år utfärdade mot Parma och hvari han bestred den verldsliga maktens rätt att pröfva hans bullor o. s.. v., blef för spanska regeringen blott en ny anledning att kraftfollt fortsätta det påbörjade verket. I en af Campomanes utarbetad statsskrift underkastades det påfliga monitoriet en skarp kritik, och då påfven i Febr. 1769 afled, lyckades erkebiskopen af Sevilla förmå kardinalkollegiet att till efterträdare utse Ganganelli (Clemens XIV), som visat sig icke obenägen att upphäfva jesuiterorden. Deundanflykter, han sedermera tillgrep, omintetgjordes inom kort med beundransvärd skicklighet af den till sändebud i Rom utnämnde andre fiskalen i Castiliens råd, don Jose Mofiino. Den bekanta bullan Dominus et redemptor noster undertecknades 1773. Väsentligen var detta Spaniens verk; dess regering jublade, Motiino upphöjdes grefligt stånd och antog efter ett litet familjegods namnet Floridablanca, under hvilket han sedan blef så ryktbar såsom Carl III:s förste minister. Väckelsen till de ingripande åtgärderna med hänsyn till kyrkans egendom hade utgått från fiskalen I Castiliska rådet, sedermera grefve Pedro Rodriguez Campomanes, en icke mindre för sin beundransvärdt djupa och mångsidiga lärdom, än sin praktiska duglighet och kraft utmärkt statsman. Jemför man hans verksamhet med reformatorernas i andra länder under den upplysta despotismens, tidehvarf, t. ex. en, Pombals i Portugal eller en Josef II:s i Österrike, så finner man, med all likhet i syftemål och riktning, en skilnad i sättet att gå tillväga, som i sin mån styrker hvad vi förut anfört om det spanska reformarbetet såsom ett på historisk grund hvilande och betänksamt fortskridande, ej beherrskadt blott af abstrakta teorier eller framdrifvet af otålig längtan efter omedelbara resultater. Hans plan var nemligen all tid att först genom grundliga utredningar bearbeta opinionen och vinna dess medverkan, innan man skrede till vigtigate förändringar. Efter de mest omfattande historiska och juridiska undersökningar framträdde han 1764 med sin afhandling om amortisationsregalet, d. v. s. om kronans rätt att göra kyrkans förvärf af fast egendom beroende af statsmaktens samtycke, att begränsa eller helt och hållet förbjuda det. Ehuru författaren ej blott med den grundligaste lärdom och den säkraste bevisföring afskar alla invändningar, utan ock erhöll framstående prelaters intyg, att hans afhandling stode i full öfverensstämmelse med kyrkans läror och intressen, och fastän han i justitieministern, förre sändebudet i Rom, den lika insigtsfulle som: oböjlige aragoniern don Manuel de Roda i Arrieta hade ett säkert stöd, gjorde dock, castiliska rådets tveksamhet i förening med det olyckliga kriget mot England, hvaraf den kunglige biktfadern förstod att begagna sig för att i himmelens namn imponera på Carl, att denne ett ögonblick vacklade, utan sin utrikesministers Ricardo Walls vetskap återkallade 1762 års förordning om påfliga skrifvelsers exeqvatur och sålunda, till romerska hofvets förtjusning, föranledde nämnde mininisters afgång. Lyckligtvis, kan man säga, kom då insurrektionen i Madrid den 23 Mars 1766, som hastigt återförde konungen till den beslutsamhet och reformifver, som det redan tecknade förfarandet mot jesuiterna gifver vid handen. Dermed var ock segern beredd : åt Campomanes idter. Den suspenderade förordningen om exeqvatur sattes ånyo i kraft, derpå stadgades att ingen person under 20j år finge inträda i en munkeller nunneorden, hvarjemte förvärfvandet af fast egendom för klostren försvårades och testamenten till deras förmån förbjödos. Ordenspresterskapet förklarades inkompetent till verldsliga embeten, tiggarmunkarnes allmoseinsam. ling inskränktes, munkar uteslötos från prest: embeten, indragning af kloster eller fleres sammansmältning till ett, upphäfvande af pv rödraskap och ordnar befordrades, så ofta l: