kelse, det finns inte något tycke dem emelan, och något giftermål kan aldrig komma raga.n Jag hoppas att jag inte gjort er ledsen sade han allvarligt. Nej, nej; men något giftermål kan aldri; komma i fråga dem emellan. Hon var ännu noga grad upprörd. Mi Templemore betraktade henne lugnt, men upj märksamt., Det är denna buttra, stupida qvinna, som lägger hinder i vägen för giftermålet, tänkte han. Men han kände sig tystad och bad endast ännu en gång om ursäkt för sin påflugenhet. Mrs Luan hörde honom till slut och reste sig derefter upp för att gå. Då hon kom till dörren, stannade hon och såg sig tillbaka. John får inte komma hit en gång tillb, or hon. Ni ber honom ju inte komma it 20 Nej, visst inte, svarade han, men tänkte ör sig sjelf: En sådan idiot! Ack, huru ofta kasta vi icke på andra lenna beskyllning för dårskap; men om vi vara kände sanningen och kunde se in uti ramtiden, huru ofta skulle vi icke då stå tummal, Han hade talåt allvarligt och bestämdt, ch likväl var mrs Luan orolig. Hon ville cke att John skulle gifta sig med sin kusin. magen anställning, som John kunde få, kunde örsona henne med det faktum att Dora inenting egde. Om John finge en god plats, å skulle han nog äfven få en hustru med engar och icke behöfva taga en gom ingening egde. Derföre låg det ett tyngre moln n vanligt öfver hennes panna då hon träde in i salen. Hon fann mrs Coaurtenay sitande framför ett bord, med kort utlagda ramför sig. Den på senare tiden temligen örsummade patiencen hade vid mr Tenple