Aftonbladet – 27 oktober 1868, sida 2

STOCKHOLM den 27 Okt. Statshvälfningen i Spanien. In. Reformperioden under Ferdinands och företrädesvis Carl III:s (1759—1788) regeringar innefattar den vackraste delen af Spaniens nyare historia. Den förre var en ialla hänseenden ytterst obetydlig person, men vid hans sida stodo dugliga ministrar, markisen de la Ensenada och don Jos6 de Carvajal y Lancaster. En hörnsten i reformverket lades 1753, då med Rom ett konkordat afslöts, hvilket man kallat den första betydande seger, Spanien vunnit öfver kurian. Af tolftusen beneficier och prebenden, som påfven dittills bortgifvit, fick han behålla blott 52, och äfven genom andra bestämmelser blef landet någorlunda värnadt mot de utpressningar, som förut låtit påfliga hofvet från Spanien ensamt hemta en tredjedel af samtliga sina inkomster. Den at Macanaz i århundradets början förordade reform af den till-parodi förfallna rättsskipningen, utöfvad af embetsmän, som vid universiteterna en dast studerade den i Span icke gällande romerska rätten, men deremot saknade all kunskap i den inhemska lagstiftningen, sökte Ensenada äfven genomdrifva, jemte en ombildning af de juridiska fakulteterna och utarbetandet af en ny och kort lagkodex, men hans bemödanden synas ha strandat mot, hvad han sjelf. en gång betecknade såsom Spaniens olycka, nemligen den minrotade tröghet, som lemnar regeringens befallningar outförda. Deremot lyckades bättre hans ekonomiska reformer. Redan hans företrädare i inrikes-, finans-, krigs-, marinoch indiska departementerna, Campillo, hade i sex af de tjugutvå castiliska provinserna upphäft den förderfliga förpaktningen af provincialräntorna; nu blef förpaktningssystemet fullständigt afskaffadt. Derefter skred han, 1749, till utförande af Zabalas förut omtalade ide, unica contribucion. Vår tids statsfinancidrer, som ofta nog ha svårt att reda sig i ojemförligt -mera rättvisa och kloka, bättre ordnade, noggrannt bestämda och statistiskt öfverskådliga förhållanden, och som ofta vinna en lättköpt ära genom att — låta sakerna sköta sig sjelfva, må böja sina hufvuden inför en Ensenada, finansminister för mer än hundra år sedan i ett sådant land som Spanien. Han lät efter omsorgsfullt uppgjorda planer, formulärer och tabeller, utmärkta genom öfverskådlig uppställning och genom den klara bestämdheten i de frågor, som skulle besvaras, utarbeta en fullständig kataster öfver all fast egendom, inkomst af räntor och tionde; handel, handtverk 0. s. v. Företaget leddes af en särskildt för detta ändamål förordnad kommission och utfördes å hvarje ort-af intendenterna med biträde af: öfriga tjenstemän och ett antal af kommunens medlemmar, hvarefter slutlig granskning, under. öppen talan för hvarje vederbörande, företogs af hvarje orts ayuntamiento (kommunalråd). Att detta omfattande arbete skulle förete felaktigheter, är sjelfklart; men just dess approximativa rättvisa, som hotade att på de förmögnare lägga den börda, som hufvudsakligen burits af dem, som egde litet eller intet, frammanade från alla håll angrepp och klagomål. En berättigad och på samma gång betydande anmärkningsanledning hade kunnat hemtas från den uppenbarligen alltför låga uppskattning af kleri förmögenhet, som de helige männen lyckats åstadkomma. Slutresultatet utvisade nemligen, att hela lekmannaklassen hade en årlig ren inkomst af något) öfver 2372 mill, deremot klerus ej fullt 360 mill; realer; man vet dock af-en högtstående finansembetsmans uppgift, att t. ex. i provinsen Toledo klerus egde sju tiondelar af totalinkomsten. Sedan Carvajal ått ur tiden och Ensenada 1754 fallit för nglands intriger, strandade det stora företaget, Emellertid voro åtskilliga andra reformer genomförda? utförseln af säd och vin på spanska fartyg befriades från alla afgitter, lifsmedelsomsättningen mellan spanska hamnar frigafs för främmande fartyg, fiske, SKOPPSbAG eri och kommunikationer främjades kra sot. Ensenada nyskapade äfven en betydlig flotta. Likväl visar budgeten, trots de : stora utgifterna — ensamt för justitieförvaltningen 1760: nära lika mycket som 1737 för hela administrationen — ej blott en regelbunden förräntning af statsskulden med 40 millioner, utan ock ett öfverskott, som förstnämnda år utgjorde 88 mill. Visserligen finnas svaga sidor äfven i denna finanskonst: civillistan, som bland annat hade att försörja 3300 domestiker, lakejer, stallbetjente, uppslukade 39!e mill. år 1760, och intill föregående året hade 399 mill; användts å nybyggnad af slottet i Madrid, omedelbart efter att oerhörda summor slösats på byggnaden af San Ildefonsos slott, och medan man förklarade sig ur stånd att betala i decennier förfallna löner och lån till nödstälda undersåter, samt lät — teologerna lugna statssamvetet öfver detta löftesbrott. Men finansministern hade naturligtvis icke fria händer att hämma det kungliga slöseriet, Allt noga öfvervägdt, måste man emellertid i Ensenadag verksamhet se en betydelsefull inledning till den glänsande reformperioden under Carl III Carl III; en begåfvad, mångsidigt bildad och verksam man, redan i gosseåren uppfylld af den ärelystnaden att en gång nämnas såsom Cärl den lärde, var visserligen en strängt rättroende katolik, som utgöt sig i brinnande tacksägelser till den helige Januarius, när han fick en lifligt efterlängtad! sonson, och som sedan han ifrigt, ehuru förgäfves, bemödat sig att få immaculata conceptio, föremålet för hans synnerliga vördnad, af påfven upphöjd till dogm, dock genomdref att presterskapet i hans ike insköt orden