Aftonbladet – 27 oktober 1868, sida 2

men naturligtvis kunde han icke tillbringa aftonen med henne. Och då syntes det hård att han skulle gå så tidigt. Doktor Richard brukade stanna till klockan elfva och ändå cke tycka att det var för sent. Men då var jag inte guvernanten, tänkte Dora. Ja, så var det — hennes ställning var förindrad, och med all sin belefvenhet kunde nr Templemore icke behandla guvernanter å samma sätt som han hade behandlat miss ourtenay. Han kunde icke tillbringa er hel afton i skolrummet och i hennes sällskap. huru mycket det än kunde behaga honom. Men då han nu lemnade henne, var det likväl för att på ett verksamt sätt visa intresse ör hennes välgång, ehuru Dora näppeligen ale ha glädt sig deråt, om hon hade vetat et. Mr Templemore önskade tala med mrs Luan om hennes son, och han hade bedt renne möta honom i hans arbetsrum. Då won koni, gick han genast rakt på saken. Min bästa mrs Luan, sade han vänligt, mi måste ursäkta mig att jag besvärar så ent, men jag önskar gerna tala med er om mn sak som intresserar oss begge. Är detnåon förbindelse mellan er son och miss Courenay? I sådant fall skall det bli mig en slädje att söka bjelpa honom fram på hans efnadsbana. Med det inflytande jag har hos lågra af de bolag, i hvilka jag är en stor ktieegare, skulle jag möjligen kunna skaffa wonom en plats, som kunde sätta honom i tånd att gifta sig. : Mrs Luan hade hittills lyssnat till honom stum bestörtning öfver denna sällsamma mstörtning af alla hennes planer; men då on hörde det olycksbådande ordet gifta ig., utbröto hela hennes qväfda vrede och ruktan. Nej, nej! ropade hon, blek af förskräc