Aftonbladet – 24 oktober 1868, sida 2

a, SS MPR RM a al vellanos. Man eger af hans hand en berömd n satir Pan y toros —Bröd och tjurar, panems et circenses — hvars tankegång Gervinus (IV, f 1, 399) sammanfattar sålunda: d I detta sällsamma land såge man en nall: tions alla åldersperioder bredvid hvarandra, il ock det i kärrikerad skeptad: Det gåfves ett barnsligt Spanien — utan befolkning, idoghet, festerlandssinne, rikedom, till och med utan synbar styrelse: öde fält, förfallna byar, lata menniskor, en författning som kunde, kallas, ett virrvarr af alla författningar. Det gafves ett pojkaktigt Bpanien utan insigter, med en djurisk pöbel, en adel som stoltserade med sin okunnighet, skolor fulla af barbari, med doktorer från tionde århundradötk. Det gåfves est ungdomligt, krigiskt Spanien, med en skära geieralsr, nog många att anföra hela verldens armåer, med en flotta, som ej hade några matroser, men som kunde förse Orienten med de största råttfällor. Det gåfves ett manligt Spanien, vist, röligitet; vetenskapligt — med flere tempel och altaren an hus och heil; dö heligaste religionsmystörer föredrogos vid krogdörrarne af blinda sångare, i alla gathörn annonserades mirakler, lika trovärdiga som Ovidii metamorfoser; de teologiska och rättslärda verken voro utmärkt nyttiga för alla kryddkrämatö oh apotekare: fysiken, misstänkt såsom djefvulstyg, tjenade till barnsligt tidsfördrif. Det gåfves ett ålderstiget, juridiskt Spanien, med en lagstiftning, som lullats i sömn i en barbarisk tidsålders vagga, tills Filip II tog henne ur lindan och savte henne i en korggunga, som hon ännu icke vuxit ifrån: flere domare fn lagar, flere lagar än ; illenskliga handilugar. Det gåfres slutligen !t ett utlefvadt Spanien, ett vidskepligt, söt? tillvällade sig rätt att fjettra själarne; ett x folk, uppfyldt af sagor, som motsäga Guds (4 fruktansvärda majestät, till namn kristet, f till sina seder värre än hedningar; ett land dör mön a fruktan för ntlänningarnes fri-. het att skrifva, gör medborgarig till slafvar j i läsning.n j Till flere och flere områden utsträckte den s ur sin dogmatiska slummer väckta forsk-s niogsandan sin verksamhet; vetenskapens s främjande ber en: statsangelägenhet. Ar i 1712 grundlades det kuiigliga, sedermera kal4 ladt nationalbiblioteket i Madrid, kort ders, efter spanska akademien för castiliska språ-!t kets utveckling, 1738 historiska akademien, a vidare akademier för sköna konsterna,je för vitterheten m. fl. Från 1750 till 1754 vorg sjötton lärda sysselsatta att genomforska ärkiver vch biblioteker, i ändamål att åvägabringa en samling af källskrifter för landets historia. OCasiri utarbetade sin katalog öfver de arabiska handskrifterna i Escorial. Don Jorge de Juan beskref sin på offentlig bekostnad företagna, sydamerikanska reså och gröndlade det stora marinobservar torigt i ga I Madrid inrättades en botanisk trädgård, der ooh i Sevilla uppstodo medicinska sällskaper; lärd ttlätningat; italienare och engelsmän, gåfvo lif at nattur-j vetenskapliga studier, efter mer än hundraf femtio års afbrott öppnades matematiska fö-. reläsningar i Salamanca. Skalden Quintana , utgaf elng lofnadsterkningar öfver berömda spaniorer, Vargas y Fonce skref om Spal niens sjöhjeltar, Llorente utgaf sitt verk öm, de baskiska provinsernas fueros, Sempere sin . historia om majorater och fideikommisser och 1 för första gången belyste Marina efter käl-, lorna den spatiska iedöltidens politiska in1 stitutioner i ett par berömda historiska ars 4 beten, som ännu i dag äro oöfverträffade,. och som tjonat Hallam och andra häfdatecknare till ledning för den tilltalande bild, dej; ( J b g g j V F f nn gifvin, oss af den gamia ecortesförfattningen. oveliaiiös vinief sbäer åt dem franska riktningen i dramat, bearbetar nationalekötoni, rättsoch konsthistoria, och sätter kronan. på: sin litterära verksamhet genom ett mästerligt verk öfver den agrariska lagstiftningen; medan Campomanes anställer de djap-1 gående undersökningar öfver kyrkans och statens förhållande till hvarandra, öfver det måttlösa hopandet af egendom i kyrkans hand m. m., hvilka lemnåde de praktiska , reformsträfvandena så kraftiga medel och Vväpel 1 bäsderna; Desea korta antydningar torle vara någofiuäda tillröäckbga att 1 fitva en föreställning om den vetenskaps e iga och litterära blomstring, som föregick och åtlöljds statsmaktens kraftfulla reformarbete i senarö hällen är adertonde seklet, h hvilket vi i en följande uppsats skola söka ( att i körthet skildra, — Det har blifvit en, trusöatå I litleratirlöstörigt, att sgallivismen!; fullkomligt beherrskade hela denna Utterära ut utveckling, Väl är det obestridligt, att här! röja sig franska inflytelser, syonerti en ifor-, mel korrekthet och elegans; en mildrad censir Hade beredt väg till spanska halfön för u encyklopedien; Boileäu sg pöetik, efterbildad d af Luzan (1737), blef en vitter auktoritet t 0; 8 v: Men betraktar man förhållandet t närtilare, så skall man lätt finna, att de franb ska inflytelserna blifvit dels öfverdrifna, dels3 orättvist bedömda. Hvad angår den af Schack 4 och ändra tyska Htterärhistoriei så lifligt 3 beklagade makt, hvarmed Bolleaws prosaiska . och platta regler hopklämde den spanska. dramatiska poesiens yppiga prakt, anmärkery Baumgarten; att detta visserligen var enl, stoF mhallökt för possien, men en lika storr lycka för spalskå tätlonghs:; Hvad hon!g framför allt behöfde, var ej en Löpu de Ye-1, sas tygellösa fantasis utsväfningar, i hvilka on blott alltför mycket frossat, utan kall reflexiod och kritisk prosa, Hon skulle ar-!V beta sig öpp ur det elände, hvarifrån de storao skaldertia och könsthärerna ej kunnat besV vara henne, hon skulle fratför allt förtjena sitt dagliga bröd, och denna uppgift främja-t les bättre af den stämniovg, som svarfvar!R vers efter Boileaus regler, än af den gam-v malspanska dramatikons höga lyftning. Detj(i förtjenar anmärkas, att den grundlige tyskelsi forskaren 6j är ensam om denna mening. ge Den ofvan citerade Jovellanos är långtifrån Db intagen af denna öfversvinneliga beundrank för Lope de Vegas och Calderons oöfver-oj träffliga störhet, som den nyromantiska :sko-!N an i Tyskland och hennes osjelfständiga ef.)v tersägare i vår Nya skola gjorde sig tilll n en helig dogm, hvilken ock hos oss på god!h ro allmänneligen antagits, tills B. E. Malm-b ström deremot inlade sin vigtiga, kärnfulla!å protest. I denna specifikt katolska poesi, ned sin förgudning af lättja, fanatism och!d sedlighet, ser Jovellanos källan till span-li ska litteraturens förfall; han anbefaller ilb tället sextonde århundradets klassici —JP sarcilaso de la Vega, Luis Ponce de Leon, a Jornando de Herrera, Cervantes m. fl. —l!d ill flitio läsnino. Han fann i den franska !r: