Aftonbladet – 24 oktober 1868, sida 2

roa TV UB UIDIDENNYT BlUoBY VII FOBI I samma riktning fortgick Ulloa, tecknande r i sitt arbete, om Fabrikernas och handelns d återställande i Späånien (1740) den beskatt-t ning, som hämmade industrien, och som man r nästan har svårt att föreställa ig uppfinien ji af menniskör tied någorlunda sundt förnuft. !v Sätskildt framhåller han vigten af kommu-s nikationernas förbättrande; medan i Andale lasien en fanega hvete kostar 30 realer, står 1 den i Castilien till mindre än 10; de bristfälliga transportmedlen hindra dem; som ha t mer än de behöfva, att sälla med fördel, och .o dem, som lida brist, att köpa till billigt pris. e Fabala sysselsatte sig, i sin Framställning i om medlen att rättvist fördela skatterna o.r s. v. (1732), bland annat särskildt med åkerkt bruket. Ian angriper den för-sina förderf1 liga verkningar på cortes begära ters gånsg ger upphäfda spanmålstaxan och utförselföri buden: vid god skörd hindras jordbrukaren s af de senare att förtiena af utlandet och nöd-a gas att lernma sälja sin spatirhål till spott-jå pris, medan vid dyr tid den förre nekar-honom den vinst, som förbrukningsbehofvet meda gåfve. Med klarhet och skärpa förordar han f derföre fri spanmålshandel. Men ännu längre k framom sin tid visar han sig genom sitt yrf kands om tnlca Coriribicion, d. V. 5. lan nöt jr Jer sig ej med jemkningar i skatteväsendet,c såsom Uztariz och Ulloa, han vill för alla en r enda, likformig skatt, 5 procent af den rena s inkomsten, det vare sig af fastighet, kapital, c arbete o. s. v. Det är dessa skriftställares åsigt ter, den om en enda skatt ej undantagen, Vi lk sedermera återfpna ide reformet; som Ferdii petids öch Carl Il:es berömda ministrar sätta s i verket. f Samtidigt med dessa, till ett omedelbart S ingripande i:statslifvet syftande, ekonomisks politiska undersökningar går nu ett bemö-1 dande att komma någon rörelse åstad i fol-i kets religiös-moraliska stagnation, att låta nås 1 got ar de resältater, den är medeltidens tvångs-i tröja frigjorda vetenskapen i andra länder e sedan ett par sekler tillkämpat sig, tränga t fram till Spanien, som hittills samvetsgrannt f utestängt dem. Bannlysta voro de från dessf fyratusen lärda, skolor, der man endast syss-t lade med elemettöriig AF ät siladaforiskt c lätin., och från dess aderton wuniversiteter, hvilkas ståndpunkt ej illa betecknas af hvad i en utmärkt naturforskare, Diego de Torres, i sin sjelfbiografi förmäler, huru han nemligen först efter fem års vistelse i Salamanca af en slump erfor, ätt det i verlden fpnnes gonting som Hette itäleniallk. Okunhetens natt låg tät och tryckande ej blott 1 u 1 i 1 1 öfver massan, utan likafullt öfver embets-e männens stora flertal, Bland dem, som drogo lh i härnad mot vidskepelsen och okunnigheten y nämner man främst med vördnad den blide f Benediktinermunken Geronitio Feyjoö y Mons 11 tenegro (ft 1764, vid nära åttioåttä åra åldör), g en sann fölkets lärarg, hvilkens namn Spa-å bieås historia skall bevara till de senastel äldrar. Man täoke sig nu ej i. honom en !t esprit fort af de franska encyklopedisternas r skola eller ett exemplar af den skäligen platta f typ, som genomet säie deutsche Aufkläri uog. Nneraro skulle vi vilja jemiföra haäst didaktiska och mördlistraide förrattarskapt täed vår nordiske Holbergs, så stor olikheten r än i många stycken är mellan. den intole-i rante katolikens undergifvenhet för sin kyrko-v läras absurditeter och den nyktra och djerfva t reflesionen hos den danska scenens, fader, t Huruvida had, öljöst så upplyst öch lumän,jt ligen var fullt öfvertygad dm de katol-s ska dogmernas och ofördragsamhetens ofel-1: I f i E c I I 1 I S g S I I I i . barhet, skola vi lemna derhän. Visst är att han verkade så mycket säkrare! på sitt folk derföre, att han i dessa beligan ting rörde sig inom desö föreställningskrets och ej kunde ådraga sig några: misstankar för kätteri. Dessutom gick han till väga med det största tålamod, drog outtröttligt fram alla skäljc och grunder, vände sakerna på alla sidor och ledde sålunda sina läsare: vänligt öfveralande, iästan bedjande, träm till den punkt, dit han syftade. Man måste,, säger han, gå så sakta att folket knappt märker rörelsen; den totala reform, som är af nöden, måste framgå ur en mängd små förändringar. Han blottade nniversiteternas djupa förfallt den sem Yöt allt, hvad dör låfes, vet mindre ån intet — sade han; värsta motståndarne mot vetenskapernas upplifvande i Spanien vore professorerna i Salamanca och Valladolid. Han an den. blinda. tron på Ir den ofrukthars skölastik, söili prunkåde ited Aristoteles namii, och traimhöll nödvändigheten af inaternatiska och tatorvetenskapli å stadie. Han predikade ärbetets ård, för örnde det till nationallyte vordna föraktet för yrkesidoghet, inskärpte isynnerhet vigten af att upphjelpa åkerbruket och höja böndernas ställning, hvilken han skildrat gripande erdalng, Satt påpekar Fördorligköten år jordens hopande till latifundier på få händer. Men framför allt sysselsatte han sig med de otaliga vidskepelser och fördomar, som fördunklade massans religiösa och sed-n liga medvetande: det sken ellga kiiäböjandöt s dagen igenom i kyrkorna, pilgrimsfärder,e mängden af helgdagar; prösternas handel med ; ål di s sexknotor, som de utgåfvo för Irfisti tärider,, tron på djeflabesvärjelser, onda andar, hexor, olycksbådande kometer och förmörkelser m. nm. Han vågade till och med uttala, atto Gud vill en sann och ren religiok söm j har! o något ätt göra med oagttiga fabler och osä-b kra underrättelser. lött då bjuder evan-o selii säd en sund näring, när den renas frånd ignarne. Med agtiar förstår han ogrundade) k berättelser om uppenbarelser och under, hvilka 8 iro en ohelsosam näring för fromheten. Den p himmelska läran i och för sig innehåller allt fi hvad vi behöfva, för att komma till fadren. : tortyren dristade han finna ett högst otill-)h örlitligt bevismedel. Han såg i den orim-re iga massan af embetsmän, som lättjades på bi olkets bekostnad, en landsplåga; och hansl ville att i hvarje provins inrättades ett råd, v vestående af några upplysta bönder, somlsi skulle på vissa tider sammanträda och öf-ld rerlägga om provinsens angelägenheter, tylwv ned bästa vilja kunde dock den -centralise-m ande visheten i Madrid; ej alltid räcka till,!fi Jet var i sin Kritiska universal-teater, ) fc om 1726—1739 utkom.i åttå band, och il D ina fem band Lärda bref 1742—1760,ir eyjod förde den upplysnings talan, hvilkensj fö llmänna riktning vi här sökt angifva. Ent torm af angrepp reste sig mot honom, men la han vann dock mer och mer insteg: inqvisi-te ionen ville, men vågade ej mot honom ut-er träcka sina klor; af hans Kritiska tea-tr er utkommo intill 1787 femton upplagor, st egeringen hedrade och skyddade honom, re-p! aktören afer mot honom enkom riktadm Kritisk antiteater, blef omsid armacta hanundravna TA Rats