Aftonbladet – 23 oktober 1868, sida 3

hennes ansigte, och mrs Luan, som icke var van att se en sådan min der, blef orolig och observerade i smyg sin niece med oafbruten uppmärksamhet. Men om Dora talade mindre än hon. brukade på den dag, som följde efter Johns atrea — om hön såg tankspridd och tankfull ut, såsom hon verkligen var, så försvann dock snart detta lilla moln, och hennes ögon återfingo inom kort sin glans och hennes kinder sin vanliga friska blomma. Mitt söta barn, så bra du ser ut! sade mrs Courtenay i beundrande ton. Ja, det är derför att jag är frisk, var det glada svaret — frisk och lyokliga Hon kände sig så glad och lätt om bjertat, att hon sjelf undrade deröfver och midrig anade orsaken. Det finnes en stor, kraftig lifsförnyare, som besöker oss hvarje år, som återger de gamla sina ungdomsdrömmar och de unga sina ljufva illusioner — en hvars ande uppklarar den mulna vinterhimmelen, hvars steg höljer den gröna jorden med blommor, hvars blotta åsyn är som det förlörade Paradisets skönhet — våren, naturens ungdom, kärlekens gudomliga budbärare, det förtrollande löftet om fröjder, som aldrig fullt gå i fullbordan. Det låg icke i Doras makt att motstå denne ljufve förledares röst, Ian kam ep dag i ett mildt pch ljumit regu, och åglar börjäde att sjunga och knoppar sprucko ut i blad på qvistarne, Violer blommade i skuggan, och guldvivor och oxläggor följde på den kalla snödroppen. Och trädgårdsmästaren släppte in solen till de vackra fångarne i orangeriet, och allting omkring Les Roches hade ett ljuft och förtjusande otseende, Om den lilla verlden omkring mr Templemores slott icke var så synnerligt vidsträckt, så var den åtminstone full af skönhet, En