Aftonbladet – 23 oktober 1868, sida 3

stöd för det ultra-ryska partiet. Rättrogen I heten var hans specialitet, och härmed kor a l han, nationaliteten och enväldet till hjelp. n A andra sidan qvarstod Valujef, som kan stiske genom en illusion af den allmänna me -ningen hade blifvit representant för en anna upolitik eller åtminstone för andra admini strativa traditioner, och vid sidan af elle öfver Valujef var det isynnerhet den ny chefen för den tredje afdelningen i det kej serliga kansliet, grefve Schuvalof, som hasti; I fick ett verkligt inflytande. Jag villicke pi stå att grefve Schuvalof är en liberal, ty d skulle Katkof anklaga honom för att skick mig dokumenter för att hopspinna intriger Europa, och han skulle förfölja honom lik. ifrigt som han förföljt Golovnin; men ha är en kunskapsrik man med en viss mode ration, utan synnerlig smak för teorierna on den autokratiska demokratien och van at respektera reglorna för administrationerna, d personers sista garanti, som icke ha någo annan. Ställd under sådana förhållanden at han kan utöfva något inflytande, har ha utöfvat det med moderation; han förenad sig med Valujef och tvekade icke att vic tillfälle uppträda såsom motståndare till Mi liutin. och hans anhängare. Om den rysk: politiken någonsin kunde sammanfattas tvenne namn, skulle dessa tvenne namn under sommaren 1866 ha varit Nicolaus Miliutin och grefve Schuvalof. Midt under dessa inflytanden hade rikskansleren, ministern för utrikes ärendena furst Gortschakof, ständigt intagit sin särskilda plats, Det hade en dag för fem år sedan lyckats honom att förskaffa den ryska känslan en lysande seger genom att helt spotskt afböja Europas inblandning i de polska angelägenheterna, och den prestige, som denna diplomatiska seger skänkte honom, har sedandess hållit honom uppe. På senare. tider har han, antingen till följd af årens inflytande, eller af förutseende om Rysslands ställning, blifvit en klok och förI sigtig man. Storhertig Constantins vänner I skulle föredraga honom framför prins Orlof, det yttersta ryska partiet skulle vilja ersätta honom med grefve Budberg eller general Ignatief, hvilken sedan flera månader tillbaka studerar, i egenskap af ambassadör i Konstantinopel, medlen till ett nytt uppslag i den kinkiga österländska frågan; men det är icke lätt att aflägsna denne skicklige man. Han är tillräckligt förslagen för att icke låta sig utträngas af någon annan; han förstår äfven ganska väl att aflägsna de farliga biträden, som skulle kunna ersätta hans plats. För öfrigt förenar den gamle kansleren sedan någon tid med statsaffärerne vida mera behagliga omsorger. Man ger honom i Petersburg den förtroliga benämningen furst Sedetschkin, fursten med det ömma hjertat. Detta är alldeles icke att nedsätta honom. Han är på det innerligaste och uppriktigaste betagen i en ung qvinna, sin nidce, som skall vara högst intagande och under de sista åren med utsökt gratie uppfyllt en värdinnas pligter i hans hus, och hvars skilsmessa från sin-man han uppmuntrade för att få gilta sig med henne, då olyckligtvis andra rivaler kommit emellan. ngdomen är en farlig rival, framförallt då den har kejserligt blod i sina ådror; Saken har intrasslats, dragits ut på tiden och förblifvit oafgjord, oaktadt kejsaren syntes benägen att understödja sin ministers önskningar. Om furst Gortschakoffs ställning hågon gång kunnåt synas skakad, är detta mindre af politiska skäl, än på grund af dylika små tilldragelser af en mera enskild natur, och detta hindrar föröfrigt icke att den gamla kansleren vid större tilifällen vet att utmärkt representera sitt land, hvadan han också under sommaren 1866 blef Rysslands helt nah-JJ UT FI RI MÄTE Or VW— - X 2XZX2 X oo 0 TT EHpeP Wo er es turliga organ midt under de fester hvarmed man roade sig att fira den amerikanska beskiekning, som hade fått i uppdrag att lyckönska czaren i anledningen at mordförsöket den 16 April — obestridligen en sällsam be-. skickning, afsänd af ett fritt. folk för att-erbjuda allians åt ett annat. folk som har mycket att göra innan det ännu kan ernå sin frihet. Vid dessa tillfällen förstår furst j Gortschakoff. att finna ett stolt och ädelt !! språk och filltalar derigenom den ryska kän4 slan, utan att falla in i partiernas fraseologi, E samt bevarar den framstående plats, som mår! hända kittlar hans ärelystnad. Detta är hans roll ännu i dag. Han står icke i förbundls med hvarken grefve Schuvalof eller Valujef eller Miliutin och hans vänner, utan representerar, om man så vill, en oberoende personlighet midt i skötet af en styrelse som drifves af olika inflytanden och der hvarje tilldragelse framkallar en ny -rvalitet:och nya strider. . Hvem var det i sjelfva verket som, midt under detta bascule-system, midt under dessa motsatta inflytanden midtiregeringens sköte, bäst hade förstått att begagna sig af krisen April månad? Det var tydligen det ultraryska partiet. Det hade vunnit terräng och tagit ett icke obetydligt steg framåt, om icke oenom annat, så åtminstone genom den diktatur, som uppdrogs åt den gamle Muravief och genom Nicolaus Miliutins upphöjande. Det var väl icke helt och hållet herre öfver ställningen, men det herrskade moraliskt och utöfvade ett icke ringa inflytande på kejsar Alexander personligen. Af uppfostran och af vana skulle kejsar Alexander IT utan vifvel haft smak för en styrelse temligen lik sin flidne faders, med några få reformer, och let är detta som förklarar den omsorg hvarned han ständigt behåller omkring sig vissa personer, som representera den gamla admivistrativa traditionen, och som synas modeata, nästan frisinnade, derföre att de icke casta sig in i alla våldsamma förändringar; let är genom förhållandenas hänförande makt ch kanske äfven af ren nödvändighet som van gifvit vika för den opinionsström, som edan någon tid framträdt med så bullrande läftighet. s mal, men täck ström flöt igenom den med tt sakta sorl, höga träd växte vid dess tränder och lutade sig öfver den med sitt gendomliga behag, och gräs och örter växte er i ymnig rikedom. Litet längre fram slingade sig en gångstig fram iskuggan, och här, äl n bi h 0)