Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 2

och mrs Courtenay och mrs Luan, som i början hade inlagt betydelse i hvarje hans ord och åtbörd, började upptäcka detta och känna sig besvikna. Doras förhoppningar stegc hvarje morgon och sjönko åter hvarje afton Men Dora tog hvar dags nöje och lycka som den kom, och i sin sorglösa stolthet såg hon sig icke om efter mer. På den fjerde dagen af deras vistelse på Les Roches tog mr Templemore dem med sig till en vacker götisk kyrka, som endast låg ett kort stycke från hans egendom. Det lilla templet låg på en höjd ofvanom byn, til hvilken det hörde, omgifvet af en kyrkogård med höga träd. Miss Moore höll sig ständigt vid sidan af Dora och sin svåger; men om hon kände någon oro, fanns det ingenting i mr Templemores konversation om götisk arkitektur och glasmålningar, som kunde rättfärdiga densamma. Dora såg att hennes tant observerade dem med stor uppmärksamhet och ifver. Miss Moore, som nu kände sig fullt säker, hade lemnat dem ett ögonblick, och hon tänkte med en blandning af förakt och munterhet: Stackars tant, hon anar inte att vi bara tala om det der gamla fönstret derborta. Dora skulle också sannerligen ha varit blind, om hon icke nu hade upptäckt, att det nöje, som mr Templemore fann i hennes sällskap, hufvudsakligen var ett intellektuelt nöje. Hon hade både omdöme och kunskaper. Hon kunde förstå och uppfatta, lika väl som höra på, och mr Templemore tyckte om att tala, icke för talandets egen skull, eller för att säga nägot, utan såsom ett af do sätt, hvarpå tanken bäst kan frammanas. Men hvilka hans känslor än voro, så tyckte han icke mindre om sin ähörarinna derröre att hon hade Doras stralande, ungdomliga ut