Aftonbladet – 20 oktober 1868, sida 2

endast önska att vederbörande måtte snart göra sitt val. Naturligtvis afse vi icke härmed att staden skulle genast företaga hofstallets flyttning, då kostnaderna härför måhända kunde öfverstiga de tillgångar stadskassan för närvarande kan hafva att för dylikt ändamål disponera, än mindre vilja vi, under de ofördelaktiga finansiella förhållanden, hvilka staden genom sina fyllnadsoch jernvägsföretag iråkat, ifrågasätta att man skulle nu företaga Helgeandsholmens ordnande; vi anse endast att, likasom en klok man i tid förbereder hvad han har att göra, så bör äfven en kommun i god tid vidtaga sådana åtgärder, som oundgängligen måste föregå stora och kostsamma byggnadsföretag; och till dessa åtgärder hörer väl otvifvelaktigt anskaffandet af tjenlig tomtplats. Ett besynnerligt öde hvilar öfver alla bemödanden, som ha till syftemål att försätta den centrala stadsdel, hvarpå det kongl. stallet nu befinner sig, i ett dess utmärkta belägenhet värdigt skick. För många år tillbaka, då en skarp och kraftig tidningspolemik ställt denna fråga på en punkt, att der icke mera kunde lemnas obeaktad, nedsattes af konungen en komite för att inkomma med förslag till Helgeandsholmens ordnande; och då i denna komite inkallades den väldigaste kämpen för denna angelägenhet, fattade allmänheten den säkra förhoppning att man nu ändtligen närmade sig frågans lösning. Mer annorlunda var i stjernorna eller andra höga regioner beslutet. Komiten var och förblefi sex eller åtta runda år, trots åtskilliga påstötningar, tyst som grafven; och slutligen fick man läsa ett kongl. beslut, hvarigenom komiten upplöstes, utan att någon egentli förklaring lemnades för detta steg och är mindre hvarför hrr komiterade aldrig afgifvit något betänkande. Förekom så hos stadsfullmäktige en motion af hr Cervin, att åtgärder skulle vidtagas för Helgeandsholmens ordnande. Det vore orätt att säga, det stora förhoppningar nu fästade sig vid frågans återupptagande. Af den komite, som för ändamålet nedsattes, väntade man lika litet något resultat som af de komitter stadsfull mäktige nedsatt för tillvägabringande af er förändring i den kommunala rösträtten m. m dylikt. De ärenden, som hos stadsfullmäktige skola behandlas af komiteter, hörer mar icke vidare af. Ingen inom hela denna stora korporation frågar vidare derefter. Natur ligtvis begrofs således äfven denna fråge ånyo. i vänta icke heller af den lilla erinran vi nu tagit oss friheten framställa, någor större effekt. Man skall kanhända ruska p: sig litet, för att skaka af sig förtreten, mer straxt återfalla i sin gamla dufvenhet. Fö gäfves harmas hvarje svensk, som eger nå gon känsla för sin hufvudstads heder, at denna stads mest centrala och skönast belägna del skall i everldliga tider vara er stallgård och den mest skräpiga plats i staden; förgäfves uppreser sig hans sjelfkänsl: vid de speord och gäckerier, som detta sät att använda en sådan plats framkallar hos d utländningar, som besöka nordens hufvudstad; förgäfves söker naturen sjelf komm: dåsigheten till hjelp, i det bon låter stall byggnad och mur af sig sjelf nedramla. Inte kan här bringa trögheten till handling. Intet säga vi. Åhjo, det finnes ett. Låt någo enskildt intresse blifva med denna holme: ordnande förknippadt, så skola vi snart f: se lif i saken. Det allmännas har hos os ingen makt. Låtom oss då sätta vårt hopj till det som ensamt plägar något förmå.