Aftonbladet – 17 oktober 1868, sida 3

FF Krönika con Den sig förnedrar han skall varda upphöjd! sade grefven och gretvinnan Barck, då de togo general Prim till sin kammartjenare och reste till Spanien, för att störta Isabella från tronen. Och när deras ord sedan besannades, och Prim strålade i all sin glans, ja då lyste popularitetens gloria äfven omkring grefveparet Barcks hufvuden och deras rykte gick vida ofökring jordetis . Skulle general Prims svenska väntiei någor gång falla på den iden att återvända till fosterjorden, så må de dock taga sig till vara att icke vår polis häktar dem som samhällsvådliga personer. Den som en gång fått smak på att konspirera mot dynastier faller så lätt tillbaka i sina fala vanor, och det vore verkligen icke att undra på om regeringen hädanefter hade ett vaksamt öga på grefven och grefvinnan Barck. Den popularitet grefveparet Barck lyckats vinna i Spanien är långt ifrån att väcka några sympatier i Sverge, ty vi royalistiska nordbor hafva med stor grämelse erfarit att en svensk grefve haft sin hand med i den spanska revolutionen. Grefve Barck har dock ännu tillfälle att godtgöra sitt fel genom att upplysa spaniorerna att de visst icke behöfva bli republikaner af brist på konungaämnen, ty om också södra Europa för närvarande är i saknad at furstar, som äro fullt lämpliga för spanska tronen, så finneg dernot i norden rik välsignelse på för ändamålet tjenliga prinsar. Om dörför grefve Barck vill visa sig som en god royalist, så bör han använda sitt inflytande på despanska förhållandena och utfärda en proklamaion af ungefär följande innehåll: N Stolte Castilianer, tappre Catalopier, ridlerlige Andalusier! Långt uj1cmotden nörd