Aftonbladet – 17 oktober 1868, sida 3

)tör den goda sakens skull, olvertygade Isom vi äro, att den republikanske generalen Orense har orätt, då han i sin proklamation till katalonierna utropar: Bort med konungarne, ty hvarje konung skulle mer eller mindre öppet konspirera mot friheten.GeIneral Orense bör räknas med bland verldens Jonda tungor, ty en större skandal kan väl knappast tänka sig än att påstå att hvarje konung är frihetens fiende. Men låt ossicke -I vidare tala om skandal och onda tungor, ty då kunde jag lätt få mig en polemik på halsen, och det finns ingenting som gör en krönikeskrifvare mera tråkig än just polemiken. Hellre vill jag tala om väder och vind, Jeller söka ämnen för krönikan under en morJgonvandriog bland Stockholms omgifningar. För alla som älska färgprakt och omvexling naturens taflor är det nu rätta tiden att göra sina promenader, ty Djurgårdens lunder Iskifta under senhösten i alla möjliga nyanser. I Björkarne lysa guldgula bredvid popplarnes lännu friska grönska och lönnarnes eldröda Ikronor. Vid hvarje vindpust rasslar det i träden och luften fylles af lösryckta blad, som flyga fram likt svärmar af glänsande fåglar och sänka sig sakta ned mot gräs-. mattornas saftiga grönska. : För en månad sedan kunde an var dra kring Djurgården utan att se en mensklig varelse, men nu är det helt annorlunda, ty öfverallt mellan buskarne ser man gestalter skymta fram. Men de springa icke sista paret ut, eller leka hök och dutva idet våta gräset. De gå icke klädda i luftiga toiletter, och inga glada skratt gifva tillkänna att de äro ute på Justvandringar. De flesta äro amla qvinnor i torftiga kläder. och alla gå e med blickarne fästade mot jorden. Då vi komma närmare se vi hvad de söka. I stora korgar samla de ekollon och göra en riklig skörd, ty det är godt om ollon i år. Hvarje morgon ser man skaror af fattiga qvinnor tåga ut på ollonplockning, ty det är en kurant vara som lätt försäljes åt dem som göda svin. En del af skörden behålla gummorna för sig sjelfva, ty när ollonen brännas och stötas blifva de ett präktigt surrogat att blanda tillsammans med de dyra kaffebönorna. Det är glädjande att se när de fattiga söka sig eh och annan extra förtjenst i dylika små industrier, och derför gjorde de tli tiga ollonplockerskorna ett så godt intryck a mig att jag måste tala om dem i krönikan. Likaså måste jag här tala om ett mindre godt intryck, som jag erfor natten mellan måndagen och tisdagen, då hufvudstadens samtlige invånare väcktes af kyrkoklockornas hemska klämtningar, derför att en skorstenseld brutit ut på Söder. Då tänkte jag ungefär så här: När skola vi arma Stockholmare bli befriad från detta barbariska bruk att oroa 140.140 menniskor derför att ett hus brinner inom: sadens tullar? Ar det icke en oförlåtlig lik inighet af stadens styresmän, att låta värt eldsläckningsväsen förblifva i sitt uråldi: och bakvända skick, utan att göra det ringaste för att följa de exempel till förbättringar, som öfverallt visa sig för dem som icke äro stockblinda, då det gäller nödvändigheten af nyttiga reformer, Onjöjligt bör det icke vara för vår hufvudstad att erhålla en eldsläckningskår, som pr telegraf kallas till hjelp då brandolycka är å färde. Om man till exempel toge ett at våra pu onyttiga gardesregementen och förvandlade det till en pompier-kär, så skulle det kunna ske utan stora kostnader, Regeinontets numerär kunde förminskas till hälften, ja fjerdedelen, och med den besparin som dermed gjordes skulle tidsenlig materie katina köpas och underhållas. — Konungens lifvakt skulle visserligen förminskas något af ett dylikt arrangemang, men säkert skulle han KT tin? den uppoffringen för stor, om intet annat medel 10.5 att skffa hufrad. staden em bättre lifvakt at O8 OS OM än den SOM tä är vår skam ocn När plåga Konungen skulle drigenoim också Bm. skonad itrån att, efter en Sfvita plägsed rusat i väg till-eldsvådorna, för att genott! sin härvare framkalla tjäsk, ordres, contraordrea och desörårs, eamt utan ringaste nytta utsätta sig för vådor Gch öhehagliga konflikter. För att visa hur gammålihödigt värt eldsläckningsväsen är vill jag framdragå hågra exempel från den parisiska eldsläckningskåreng historia. Redan år 1764 hade man I Paris alla Qvarter en spruta, med dertill hörande inöfvad servis som natt och dag stöd tefly til karp mot det hotande elementet. Således Hade tröän i Faria för ett hundra, år sedan mer än StöcKhölMm här nt. År 1785 upprättades i Paris en edsiackningskår. Den bestod af 180 man och organiserades i det närmaste som polisbevakingen, Kårens medlemmar -erhölto unifbrm, H öpdan de mder sex år visat prof på skicklighet 65 mod uppmäntrades de med den nåden att ätven-få bärs sidögevär: Den 6 Juli 1801.ökades kärehs mintnerår till. 293 man, indeiude på tre kompäbier, och under befäl af polisprefekten: vå in— genviörer anställdes vid, kåren. Men det tar först. efter den. ryktbara eldsvådan il öktsriibiska ajtbassadhetellet år 1810 soml. eldsläckningskåren rättades efter det mönster den ännu har, det vil säga j fult militärisk fot, med egna officertire, Les säpemwrs-) pompiers de Paris räknas nu till armens in fanteri, och regementets numerär är 1072 man, indelade på tolf kompanier, som äro kasernerade i olika delar af staden. D:6;a sapeurs-pompiers göra intet väsen af sg, men uträtta ändock långt mera än tio gånger så mänga vöfvade släckningsara betare. Inga uppskrättfttrände brandsignaler behötva gifvas, för att sammankalla manskaj och materiel från hundrade olika håll, ty allt finnes inom kasernen och dit sändes budi all tysthet. Släckningsarbetet ledes af en enda vilja, och anförtros blott åt den som genom vana och öfning fått begrepp. om huru en eldsvåda skall släckas. Under det sista halfva seklet hafva dylika exempel kunnat hemtas från tusen olika häll, men iugen har gjort sig besvär dermed och vi ha derför ännu i dag vårt antediluvianska eldsläckvingsväsen, med sina hundrade befallande och ingen lydande, sina klämtslag, som skrämma de sjuka, störa npattron för de friska, och locka nyfikoa från stadens alla kanter att-stå i vägen vid olycksstället. Vi ha ännu qgvar: våra myndiga brandmästare, våra frivilliga räddare, som kasta möbler ut genom fönstren, och våra sprutor, som bli i ordning att arbeta då huset är nedbrupnet. Kanske att våra efterkommande i fjerde eller femte led skola få skåda. eu reform i den