Paris i våra dagar. (Bref till Aftonbladet.) XI. Gatan vill aldrig taga slut, sade jag i mitt förra bref, då jag som hastigast beskref nfärden i min sommarby. Det är verkliga förhållandet att Storgatan är oändligt lång, och när man först kommer hit ser man ingenting annat än den gatan. Den upptager hela byn och ger någonting särdeles enformigt långdraget, nästan alltför tråkigt åt byfysionomien. Gatan kallas grande rue, oaktadt man just icke ser till några andra gator, ty jag vill åtminstone icke erkänna såsom gator dessa smågränder mellan husen, dessa gräsbeväxta gångstigar, som slingra sig ifrån den stora vägen och förlora sig uti vinlanden, långt bakom trädgårdarne. Storgatan börjar, ganska vackert, det kan jag icke neka, med några nya villor inbäddade i lummiga träpartier, men strax derpå kommer några gamla, fula och långa murar, och hvad som finnes bakom dem är svårt att issa, då man som främling passerar förbi. erefter taga de små stenhusen vid, många Zanska dåliga, men som ej sakna sina butiker, och så fortfar ;det på begge sidor om gatan tilldess man åter kommer till fula murar, lika oändligt långa, hvarefter man åter en gång stöter på några nya villor, och så är det slut med den byn. Den enda omvexling i den långa enformigheten är att gatan gär i krok och slingrar sig utför en brant samt på ett ställe är afbruten, något som onekligen bidrager till byns förskönande. Afbrottet bildas genom torget, en liten plats med en fontän i midten samt mairiet eller rådstugan vid ena ändan och kyrkan vid den andra. Rådstugan kan man ej undgå att genast observera. Det är ett glänsande nytt hus, på hvars facade man ser ett kolossalt Ni stenstil och en nästan lika kolossal örn, nåt snedväxt, tycker jag, samt längre ned en vart tafla med officiella kungörelser. För öfrigt har detta mairie en liten vacker, väl sandad gårdsplav framför sig och i densamfas medelpunkt en liten gräsmatta med er liten blomsterrabatt. Området begränsas ål torget af ett vackert staket med gallerport och en portpaviljong, något större än en vanlig herrgårdshondkoja i Sverge, men af ster naturligtvis och i stils.