Aftonbladet – 15 oktober 1868, sida 2

NR eNeReesEeneeeeRn I afseende på afväpningsfrågans närvarande ståndpunkt lemnår en korrespondent från Paris följande märkliga meddelanden: Prins Napoleons resor och hans berättelser ha oemotståndligt påtvungit två öfvertygelser: för det första, att Preussen icke fruktar ett franskt anfall, är beredt att upptaga striden samt säkert på att Sydtyskland skall stå på dess sida mot Frankrike; och för det andra. att Österrike är ur stånd att intaga en ställning till förmån för Frankrike eller att rent af lemna det aktiv hjelp. Man har således i Biarritz kommit till insigt om, att ett sådant krig skulle vara en isolerad folkduell mellan Frankrike och Tyskland, och detta måste man undvika. Kejsaren går och rufvar och han arbetar — långsamt, såsom bekant är. Hvarje förslag genomses hundra gånger, öfverarbetas, förbättras, förändras. Om mina underrättelser äro tillförlitliga, så arbetar H. M. nu på ett afväpningsmanifest, som skall ställas till alla Europas stater, men som gäller Preussen. Den ledande tanken deri skall bli ungefär följande: Preussen (med Sydtyskland) kan ställa en million soldater på benen — jag har måst lämpa mig derefter och göra sammalunda — alla öfriga stater ha mer eller mindre måst följa vårt efterdöme och proportionsvis föröka sina armeer. Resultatet af denna rörelse är utgifternas tillväxt, slutet finansiel ruin. Innan denna kommer, måste vi af äpna, reducera vär beväpnade makt. Men på det att detta må ske, icke till skenet såsom hittills, utan verkligt, och verlden tillika må ha visshet öm, att det sker, måste en internationel komite tillsättas, som öfvervakar åtgärdens verkställande och i nödfall, om den icke verkställes, tvingar dertill. De särskilda regeringarne bli naturligtvis, så snart detta manifest utfärdats, inbjudna att äfven skänka sitt samtycke åt detsamma i principen likasom it det ryska humanitetsförslaget (!) i afseende på bruket af exploderande kulor samt att derefter under jubelrop af folken, som befrias från svåra bördor, på en kongress eller huru man eljest vill kalla detrådslå om atgärdens verkställande och utnämna den internationella afväpningskomiten. Såsom ni ser, kommer kejsaren på omvägar åter tillvaka till den internationella kongressen, hvars förnyade strandande svärt grämer honom. Men att spetsen af det i och för sig ypperiga förslaget är riktad mot Preussen, faller vid någon ettertanke af sig sjelf. De öfriga staterna med rekryteringssystem och i lag astställd utskrifning kunna efter behag förtora eller förminska sin armå, utan att änIra sitt system. — Preussen kan det ej, utan utt modifiera sitt system. Vägrar det, så kulle således dock slutligen ur detta afväplingsoch fredsmanifest kriget utgå vid lämpigt tillfälle, förorsakadt af Preussen, som örvägrat verlden den tnderpant för freden,