Aftonbladet – 15 oktober 1868, sida 2

hemta någon ledning för gissningar 1 afseende på den blitvande regeringsformen. Temligen tydligt synes det dock vara, att ingen ättling af det bourbonska huset, icke ens hertigen af Montpensier, har ringaste utsigt att komma på tronen. Man har hört talas om möjligheten att valet kunde falla på en engelsk prins; men då alla planer i det hänseöndet grunda sig på den utan tvifvel orimliga förutsättningen, att England isådant fall skulle återlemna Gibraltar, så torde de knappt böra tagas med i beräkningen. Den säkraste och bästa utvägen vore, efter vårt tt att se, om den iberiska halfön ville följa Italiens exempel. Under Portugals upplyste och sannt konstitutionelle konung skulle de båda närbeslägtade folken kunna bilda en makt af stor politisk betydenhet och med en vacker framtid för sig. Besynnerligt nog hör man dock nu föga talas om denna lösning af frågan, för hvilken dock flera framstående personer i Spanien i senare tider arbetat och ifrat. Vi hoppas dock att denna id? skall vinna mera terräng, innan de konstituerande cortes samiianträda. Skulle den emellertid stranda på castiliansk stolthet och portugisisk misstänksamhet, så synes näppeligen annat återstå än att försöka en republikansk styrelseform. Detta kan synas mången vara ett mycket vågadt experiment i ett land, der en så stor del af folket lider under följderna af ett förfäande prestvälde och till följd deraf är hemfallen till vidskepelse och okunnighet. Men det finnes dock några omständigheter, som tala för möjligheten af en spansk republik. Först och främst har någon verklig centralisation aldrig kunnat genomföras i Spanien, såsom t. ex. i Frankrike. Do sörskilda landsdelarne ha alltid med sorgfällighet bevarat sina egendomliga förhållanden och ett visst oberoende. Man skulle derföre kunna tänka sig en genomförd sjelfstyrelse i dessa provinser och att de, liksom de schweiziska kantonerna, kunde bilda en republikansk konfederation. Dernäst kommer den omständigheten, att de skiftande öden, som Spanien i detta ärhundrade genomgått, dock måste ha bibringat detta folk en ganska rik politisk erfarenhet. Drottning Isabellas 35-åriga regering har också i sanning varit egnad att i grund utrota den vidskepliga vördnaden för konungsligheten och tron på dess gudomliga kallelse och berättigande. I det fallet åtminstone torde hon. ha gjort landet någon tjengt, . . alga I alla händelser hoppas vi, att förkallatdena i Spanien skola ordna sig på ett lyckligt sätt och att de män, som för ögonblicket befinna sig vid styret, skola gifva exempel på oegennyttig patriotism sämt, på samma gang de fortfarande iakttaga den moderation de hittills visat, de dock äfven skola ha kraft och omtänksamhet nog; för -att kunna hindra ytire öller inte intriger att förstöra det politiska pånyttfödelseverket; deras enda uppgift bör vara, att vaka öfver, att spanska folket får välja regeringsform, utan att dervid rådfråga annat, än sina sympatier, sina behof och sina intressen.