Aftonbladet – 15 oktober 1868, sida 2

den helt och hållet är maktlös. Madam Bernard läste Doras tankar i hennes ansigt Hon reste sig upp, såg på den sjuka oci skakade på bufvudet. Jag tror att det snart är förbi, mademoi selle, hviskade hon. Vill ni läsa psalmei för henne? Hvilken psalm ? frågade Dora. Jo, Far hän, du kristna själ!k Hon bar mig läsa den i morse, och jag sade henne att hon inte skulle tänka på sådana saker utan bli frisk igen. Hon ville det emellertid men ser ni — jag kunde inte — och vill n läsa den? Hon räckte Dora en psalmbok, och Dors sade icke nej, fastän hon var mycket hvi och blek. Ja hon ville läsa för den döende och medvetslösa qvinnan denna högtidliga och rörande maning, som var egnad den döende kristne. Hennes bror hade gått till den eviga hvilaf — icke oberedd, hoppades hon — mer utan kyrkans heliga och kärleksfulla ceremonier och utan en systers ömma röst til att nedkalla himlens bistånd åt vandraren på hans sista resa; men Nanette hade varit och skulle bli mera gynnad. Ilon bade blifvit stärkt med lifvets bröd. och äfven, ehuru hon icke hörde det, kunde Dora nu be henne gå till det eviga hemmet i det heliga Zion. Hon ville kalla fram hvarje englakör att mottaga henne, hon ville bedja de största och renaste martyrer och helgon att välkomna deras stackars dödliga syster till den ende Faderns boning och för denna föraktade qvinna utbedja sig en ära och ett mottagande, hvilkas make icke ens en konung röner på jorden. Hon föll ned på knä, och öppnande boken började hon läsa med en röst, som, ehuru: början darrande och läg, dock tillväxte i styrka allt efter som hon skred framåt. Långt